oneroad

Friend told me to write down all my one direction fanfics so here you go (:

School, friends or love? part 5

Emmas perspektiv:
Bild lektionerna brukade gå snabbt, men den här gick extremt snabbt. I slutet av lektionen var det fortfarande några som inte hade börjat rita, själv var jag nästan klar.
"Okey class it's time to put things together. I want you leave your pictures here on the desk so I can see who has been here". Zayn pekade på katedern och log. Det var inte förren då jag fick panik. jag hade ju ritat Zayn, vad skulle han säga?
"Are you okey". Moa viftade med ena handen framför ögonen på mig och knäppte med fingrarna.
"Eh what"? Jag skakade på huvudet och tittade sen på henne.
"You are looking like you've seen a ghost". Moa skrattade till samtidigt som hon plockade undan några pennor.


Emelies perspektiv:
"Hey look at Emma, she looks a bit pale". Jag och dom andra två började fnissa och fortsatte med bort plockningen.

Moas perspektiv:
"They are laughing at us again". Jag suckade och tittade på Emma.
"Yea". Hon tittade ner på sin bild och sen på Zayn som stod och tog emot bilder av folk.Han log emot alla och visst han var fin men inte något speciellt.
"Come on, lets get out of here". Emma nickade och vi ställde oss upp.
Jag räckte fram min bild utan att blinka men Emma rodnade och skyndade sig ut efter hon lade bilden i högen. När jag tittade på bilden fick jag se ett perfekt porträtt av Zayn, visst det var en skiss men man såg att det var han in i minsta linje. Då förstod jag varför hon inte ville visa den. Jag log för mig själv och gick ut bakom Elin och Caroline.


Det blev lunch och lektioner igen.


Emelies perspektiv:
"I don't want to have gymnastic". Jag suckade djupt samtidigt som jag drog av mig det gula linnet och drog fram en blåvit luftig t-shirt.
"Who wants to"? Skrattade Elin som stod i bara Canada mjukis och bh.
"Well I think that we have a new teatcher". Carro satt redan ombytt och tittade på dom andra tjejerna.
"We have"? Jag tittade undrande på Carro och såklart skulle jag tappa balansen och snubblade till.
"Take it easy, I heard that he was hot so don't die". Carro började att fnissa och log stort.
"Haha verry funny". Jag och Elin bytte om innan vi gick in i salen. Den såg ut som förra året, inget omändrat eller något. Eller jo istället för en gammal gubbe med svettiga tröjor som brukade stå och vänta på oss stod det nu en snygg ung kille i mitten av salen. Han var inte mycket äldre än oss och han var vältränad. Vitt linne som avslöjade magrutorna och röda mjukisbyxor.
"It's him". Carro tittade på honom med stora ögon samtidigt som vi ställde oss längs väggen.
"Who"?
"Liam I think".
"He saved Carro from Mikael" Elin tittade med lika förvånad blick på honom som Caroline.

"Hello class, I'm Liam Payne. But please call me Liam". Han log och nästan alla tjejer smälte.
"I think that I'll like this lessons from now on". Jag tittade på Carro och flinade.

School, friends, love: del 4

Ingens perspektiv:

Dagen gick vidare, tjejerna mötte inte några nya mystiska killar men vem vet vad morgondagen har att bjuda?

Carolines perspektiv:

Jag satt på bussen till skolan och tittade ut genom fönstret och hade "Love Me For Me- Cher Lloyd" pumpandes i hörlurarna. Bussen kändes instängd och luktade svett. Tur nog vad jag snart framme.

Bussen stannade och jag klev av. Jag möttes av två glada personer.

"Elin, Emelie". Jag kramade om båda två och tog ur hörlurarna och log.

"How was the bus"? Flinade Emelie.

"Haha, verry funny". Svarade jag ironiskt.

"Aww you know we love you". Elin kramade om mig och jag kunde inte låta bli att le. Vi tog sällskap in i skolan och fram till skåpen.

Emelies perspektiv:

Jag öppnade skåpet och en våg av instängd doft slog emot mig.

"Ugh". Jag rynkade snabbt på näsan och drog snabbt ur ritblocket, penna och sudd.

"Do we have drawing lessons now"? Elin tittade förvånat på mig,. Jag gav henne bara en "Men-hur-borta-är-du" blick och log.

"Yea and here I thought that I was the sick one". Alla tre skrattade i kör och log till varandra innan vi gick vidare.

Vid bildsalen stod det redan några elever som väntade på att få komma in.

Emmas perspektiv:

Shit shit shit SHIT, jag är sen. Jag sprang ner för korridoren bort till bilden när jag inser att jag måste springa förbi skåpet. Stannar tvärt, vänder mig om, springer tillbaka. Väl framme vid skåpet rycker jag upp nyckeln och låser upp. Jag slänger in jeansjackan och väskan samtidigt som jag drar ut block, penna och sudd. (Multitasking for the win). Jag slänger igen skåpet och börjar springa igen.

Vid bildsalen hade folk precis börjat få in i klassrummet så det betydde att jag inte var sen, vilket var tur. När jag kom in sneglade jag runt och fick syn på Moa som satt längst fram i högra hörnet. Hon hade redan börjat skissa när jag satte mig bredvid henne.

"Tough morning"? Frågar hon utan att titta upp ur blocket.

"Yea, my alarmclock didn't ring". Jag torkade svetten ur pannan och tittade upp precis lagom för att se Zayn kliva in genom dörren. Mitt hjärta började pumpa snabbare och jag kände rodnaden komma.

"Isn't that Zayn or what his name was from yeaterday"? Moa tittade på mig och jag nickade bara utan att släppa blicken från honom.

"Godmorning clas". Hans röst var så mjuk.

"Morning". Svarade alla.

"Where's Mrs.Langood"? Det vad Kristin som hade ställt frågan".

"Mrs.Langood is sick and I'm going to be here instead. I'm Zayn Malik but please call me Zayn". Han log emot klassen och jag kunde höra några tjejer bakom oss fnittra. "Today you're going to draw whatever you want couse I didn't prepare this lesson".

Klassen nickade och drog upp blocken. Vissa visste tydligen precis vad dom skulle måla men för vissa tog det längre tid.

För min del gick det ganska fort att bestämma.

---------------------------------------------------------------------------------

Det blev ett relativt kort inlägg men jag ska iväg och fira brorsans födelsedag.

School, friends, love: del 3

Emmas perspektiv:

Det var lunch och jag satt ute med Moa vid fotbollsplanens läktare och åt. Moa hade en Cesarsallad och jag hade mina vanliga smörgåsar men nutella.

Nere på planen spelade några killar ifrån våran klass fotboll.

"It's sooooo warm". Jag fläckade mig med min hand men det blev inte svalare för det.

"Take off your hoodie then"? Moa tittade på mig och skrattade.

"Haha verry funny". Jag ställde mig upp och Började dra av mig hoodien när jag tappade ballansen och ramlade till.

"Aah"! Det fördes en hög duns när jag slog i läktaren.

"Are you okey"? Moa satte sig bredvid mig och hjälpte mig upp.

"Ouch! That hurt".

"Are you okey"? Det var en mansröst bakom oss som pratade. Vi vände oss och fick se en lång mörkhyad kille som jag inte kände igen. Fast solen var i vägen kunde jag inte se ansiktet.

"Yea. I'm just a bit clumsy sometimes". Jag började skratta och kände hur jag började rodna.

"Here". Han räckte fram handel emot mig, jag tog tag i den och han hjälpte mig upp.

"Thanks".

"I'm Zayn, and you are"? Nu när jag stod upp såg jag bättre hans ansiktsdrag. Han hade skarp käklinje, hans hår var perfekt liggandes åt sidan och ögonen var mörkbruna.

"I'm Emma and this is Moa".

"Nice to met you". Zayn log emot oss innan det hördes en ny röst.

"Are you comming Zayn"? Vi tittade ner på planen och fick syn på kille med brunt lockigt hår.

"Yea take it easy". Han vände sig om mot mig igen. "Are you sure you're okey"?

Jag nickade och log innan han vände sig om och gick ner till killen med lockigt hår.

Zayn perspektiv:

"Who was that"? Harry tittade först på mig och sen på Emma och Moa.

"I have no idea, but I hope that I'll have her in the drawing class". Jag kastade en snabb blick upp emot Emma och log. "Come on I'm hungry, Oh god I sound like Niall".

"Well then it's best if we'll find some food for you". Harry skrattade och jag kunde inte låta bli att le.

Moas perspektiv:

"Aaaaw you're blushing". Jag tittade på Emma som tittade på Emma som hade samma färg som en tomat i ansiktet.

"No I'm not". Jag tittade ner i marken och drog av mig hoodien. "It's just so warm.

"Yea, yea. Let's eat before we die". Vi satte oss ner igen och började prata om ingenting igen.

----------------------------------------------------------------

Tipp tapp tipp tapp tippetippe tipp tapp tipp tipp tapp :D Vilket liv man har? :D

School, friends, love: del 2

Nialls perspektiv:

Jag plockade upp gitarren och började spela på Firework av Katy Perry. Efter första tonen började alla le, dom flesta hängde också på när jag börja sjunga.

Tonerna dog bort men alla fortsatte att le.

"I'm here just for making this lessons fun and stuff. Were are going to sing a lot more than before. I hope you don't mind". Dom flesta jublade och log.

Vi spelade några låtar tills klockan ringde och klassrummet tömdes.

Carolines prespektiv:

Jag och Elin gick ner till skåpen.

"Gaaaaah, I'm starving. What's for lunch"? Jag gav Elen en ledsen blick och bet henne lite löst i axeln.

"I have nooooo idea". Elin skrattade till och öppnade sitt skåp och slängde in böckerna. "Lets go and see".

Vi tog armkrok och gick bort i den elevfyllda korridoren.

Inne i matsalen var det fullt av elever och lärare. Vi ställde oss i matkön och tittade runt.

"Hey, there's that Niall guy from music class". Elin pekade bort till ett bort där mycket riktigt, Niall satt, men han satt inte ensam. Han hade sällskap av fyra andra killar. Jag kunde inte personligen se allas ansikten men jag kunde se att dom skrattade.

"Oh god, this look awful". Vi tittade på maten och jag fick nästan kväljningar. Någon grön gegga, I lovar att den rörde på sig.

Vi gick ur kön och gick tillbaka till skåpen.

"I have some money, wanna go to McDonald's"?

"Sure". Jag öppnade skåpet och tog ut min jacka

Vi gick ut och började gå neråt till centrum. På vägen såg vi Mikaels gäng stå vid sina moppar.

"Ska ni någonstans"? Ropade dom efter oss. Vi fortsatte att gå utan att titta på dom. Jag kände hur någon tog tag i min handled och snurrade runt mig.

"I asked if you're going somewhere". Det var Mikael som hade tagit tag i mig.

"Please let go". Jag kände hur modet svek mig och jag blev rädd.

"Let her go". Det var någon som kom gående emot oss. Det var en av killarna som suttit med Niall vid lunchen.

"Why would I"? Han stod nu framför Mikael. Han hade kort vågit hår, hans ögon var hasselbruna och var strängt spända i Mikaels gröna.

"Because I say so". Mikaels grepp blev lösare och jag drog bort min arm. Mikael vände sig om och gick bort till sin moppe.

"Thank you". Jag log emot denna mystiska pojke. Han var lite längre än mig och ganska muskulös.

"I'm Liam". Han sträckte fram handen och log. Jag stod bara och gapade tills Elin armbågade mig lätt i sidan.

"Oh, I'm Caroline". Jag kände hur det brändes på kinderna och tittade ner i marken.

Vi sa hejdå och fortsatte att gå mot centrum.

"Oh goood, he was so cute". Det var ju sant men jag vågade inte titta på Elin. Jag hörde hur hon fnissade mig och gav mig en kram.

"You're in love".

"No I'm not, I just said he was cute". Jag putade ifrån mig Elin och tittade surt på henne. Det höll inte länge, snart skrattade vi och pratade på om ingenting.

---------------------------------------------

Som sagt går det ganska trögt men men >w< säg till om det blir för segt >w<

School, friends, love: del 1

Elins perspektiv:

Jag klev in i den unkna skolbyggnaden efter ett långt avslappnade sommarlov. Visst hade jag saknat Caroline och Emelie, eftersom Caroline hade åkt till Sverige för att spela någon golfliga eller något och Emelie hade varit hos sin mormor i Irland. Men nu skulle jag få träffa allihopa igen.

Jag kom fram till mitt unkna gröna skåp den sista metern sprang jag när jag såg Carolines långa ryggtavla och kramade om henne. Jag skulle känna igen hennes blonda hår överallt.

"Caroline, I've missed you sooooooooo much". Jag släppte taget på henne så att hon kunde snurra runt.

"Elin". Hon log stort mot mig och gav mig en snabb kram innan vi öppnade våra skåp.

"How did it go". Frågade jag uppspelt.

"Second place but I'm happy with it". Hon log och drog fram sin kemi bok och anteckningsblock.

"Congrats" Jag log emot henne och försökte dra ut min kemi bok.

Vi stängde skåpen och gick upp emot Kemi salarna. Dom hade gjort om lite granna, fast inte mycket, målat i färger och bytt ut lampor och bord som var trasiga.

"But where's Emelie"? Jag skämdes nästan för att jag inte hade tänkt på henne innan.

"Oh, I don't know I can send her a text". Caroline drog snabbt upp mobilen ur fickan och knappade in ett snabbt sms till Emelie.

Lika snabbt fick hon också ett svar.

"She's sick but she'll be back tomorrow".  Hon la ner mobilen och öppnade dörren till klassrummet. Jag nickade och följde med henne in.

Lite längre bort i rummet (på min, Carros och Emelies vanliga platser) satt nu Emma och Moa. Jag kastade dom en blick innan jag och Carro smet in på stolarna näst näst bak vid väggen med dörren. Vilket var extremt dumt för att efter halva lektionen kunde man inte se klockan. Lektionen gick och jag trodde att jag skulle dö. Varför en och en halv timmes Kemi på morgonen. Det var inte rättvist.

Klockan ringde och klassrummet tömdes på elever på bara några sekunder.

Moas pespektiv:

Efter lektionen drog jag nästan Emmas arm ur led när vi sprang ner för korridoren till musiksalen.

"Take it easy, you're killing me". Emma skrattade lite lätt och jag saktade ner.

"But I want to siiiiiiiing".

"Open the door then". Igen så skrattade hon åt min knasighet.

Jag öppnade dörren men jag fann inte ett tomt klassrum som det brukar vara. Där inne stod en Blond kille, lite äldre än oss, och spelade gitarr. Han hade fina ansiktsdrag och så men.

Han tittade upp ifrån nothäftet som låg framför oss och tittade på mig med klarblåa ögon.

"Oh sorry". Jag backade och skulle precis stänka dörren när Mr.Evens (våran musik lärare) kom fram till oss och öppnade den igen.

"Hello girls I see that you've already met Mr.Horan". Han ledde in oss och ställde sig bakom pianot som stod längst fram i klassrummet.

Eleverna kom in och satte sig i halvcirkeln med stolar. Jag och Emma satte oss närmast dörren och rodnade.

"Godmorning class". Det var Mr.Evens djupa och höga stämma som fick folket att vakna till liv.

"Godmorning Mr.Evens". Svarade alla i kör.

"This is Mr.Horan, but you can tell who you are by yourself". Han nickade till den blonda killen och log.

"Like Mr.Evens said, my name is Niall Horan but please call me Niall. I went to this school for three years ago and now me and some of my friends are back to help with some stuff". Han log och en rad med raka vita tänder visade sig.

--------------------------------------------------

Detta är första delen av min fan fiction (: