oneroad

Ojdå förlåt att det har tagit ett tag sen jag skrev menjag har skrivit på en annan som jag vill få klart, men det kommer den nog inte >w< men nu finns part 9 uppe :D
-----------------------
Josephines POV:
Jag orkade inte gå till skolan på torsdagen och eftersom att morsan är bra på att se när jag ljuger kände jag mig nästan stolt när jag satte fingrarna i halsen och jag fick upp lite mat. Nu behövde jag inte ljuga om att jag hade spytt häller.
“Mami! Jag kan inte gå till skolan idag, jag har spytt”. Morsan kom in springandes på toaletten där jag satt lutad över toalettsittsen.
“Pero cuando el bebé”. (Älskling då). Hon satte sig på huk och tog undan mitt hår från ansiktet.
“Hur mår du”? Hon tittade på mig med en ledsen blick.
“Hemskt, jag vill verkligen inte gå till skolan idag”. En våg av skuldkänslor slog över mig och ögonen fylldes av tårar som inte ville rinna ner.
“Okej gå och lägg dig så ringer jag till skolan.

Nialls POV:
När Josephine inte stod på busshållplatsen trodde jag först att hon stod vid nästa som hon också kunde ta men nu när hon inte står där blir jag lite smått nervös.
Jag drog upp mobilen ur fickan och knappade in Josephines nummer. På displayen visades en bild på Josephine när hon sitter vid pianot och sjunger. Det ringde men ingen svarade. Jag började få lite panik men när jag kände att någon satte sig bredvid mig fick jag ett leende på läpparna. Jag vände mig om och fick se… Louis.
“Tjäänaaaaah Nialler, zup’”? Louis rufsade om mitt hår och log stort.
“Hej Lou”. Jag tittade tillbaka ner på mobilen och skulle precis trycka ner ett sms till Josephine när mobilen började vibrera.
“Nähä men dö inte av överansträgning”. Skämtade Louis och drog sina hörlurar runt huvudet.
På displayen via det bilden på Josephine. Jag svarade utan att tänka.
“Vart fan är du”?
“Hej Ni, jag skippar skolan idag, orkar inte med ditt gäng idag, men säg inget och lycka till med repandet idag”. Hennes röst var tom men man hörde små syftningar i bakgrunden.
“Okej, krya”. Var allt jag kunde få fram. Vi sa hejdå och la på.

Väl inne på min första lektion med Louis, Liam och Harry började killarna titta sig omkring. Harry såg lite lätt nervös ut och Liam satt och tittade på dörren med några sekunders mellanrum.
“Vart är din flickvän Ni”? Det var Louis som hade slängt ut kommentaren.
“Vi är inte tillsammans om det är Josephine som du menar. Och jag vet inte. Hon sa ju att hon skulle göra er en tjänst och gå och ta livet av sig så jag vet inte. Hon svarar inte i mobilen”. Jag tittade ner i Engelska boken och fortsatte att läsa.

hoöjfns nästa del :'DD
--------------------
Josephines POV

Kemin gick långsamt och matten gick inte fortare. Under Samhällskunskapen trodde jag seriöst att tiden stod stilla. Till slut ringde klockan till lunch och jag vaknade till från mina dagdrömmar.
Jag gick tillsammans med Emma och Sofi till matsalen. Jag tittade bara på maten sen gick jag ut ifrån salen och gick upp emot musiksalen där jag skulle träffa Niall om 15 minuter.
När jag gick drog jag upp min Mp3 och satte hörlurarna i öronen och satte på “Same mistake” av One Direction eller något. “Visst jag erkänner att jag gillar deras musik men jag är inte ett hardcorefan av dom” tänkte jag när jag gick upp ifrån trappan.
På avstånd kunde jag höra gitarrspelande och smått sjungande.
Jag öppnade dörren och såg på Niall där han satt med gitarren i sin famn och sjöng lite lågt.
“Vad fint”. Niall hoppade till och vände sig om och tittade på mig där jag stod i dörröppningen och log.
“Värst vad sneaky du är då”. Jag flinade.
“Vad vare du spelade”?
“Moments av One Direction”. Niall rodnade och tittade ner i marken. Själv tyckte jag att det var gulligt men jag sa inget.
“Det var fint. Men ska vi börja med låten nu då”? Niall skrattade till och nickade.

Nialls POV

När vi satt och gick genom låten för andra gången öppnades dörren och vi tystnade på direkten.
“Ey Nialler när börjar vi”? Det vad Louis som hade stuckit in huvudet och tittade förvånat på oss  två.
“DU började för cirka 10 minuter sen”. Jag och Josephine skrattade när Louis mumlade ett shit och sprang iväg.
“Du har koll på dina kompisar”. Josephine log och tog upp sitt musik papper.
“Nja egentligen inte men vi ska ha bild nu men jag jobbar med det hemma med Zayn”.
“Vad gillar Louis för tjejer”? Josephine rodnade och tittade ner i marken.
“Dårå”? Det tog ett tag för mig att fatta vad hon menade men sen slog det mig.
“NEJ Josephine fall inte för Louis han är en awesome kille men du är inte hans typ. Dessutom skulle han bara såra dig”. Jag spärrade ögonen på henne och hoppades att jag inte skulle vara tvungen att säga något mer.
“Vadå hans typ, hur vet du det”? Hon tittade på mig med en sur blick men försökte döjla besvikelsen.
“Du vet… Han gillar inte tjejer…” Det sista sa jag så lågt jag kunde för att hon inte skulle höra.
“Men vad är hans typ då”?
“Kan vi ta det sen? Jag vill få klart chorden innan lunchen är slut.
Josephine nickade och började sjunga från början.
Besvikelsen drog in över mig när jag tänkte på att hon gillade Louis.

Trololololoooo nästa del i Who will it be (:
Ganska kort och så men men ^^
------------------------------
Nialls’ POV:

“Niall, varför hänger du med henne”? Det vad Louis som hade kommit fram till Niall efter Josephine hade gått iväg.
“Dårå får jag inte det eller”? Jag tittade förvånat på Louis och sen tillbaka på Josephine som stod nu i en grupp av tjejer och fnissade.
“Hallå, hon är ju nya ungen”. Den här gången var det Zayn som kommit upp bakom dom tillsammans med Liam och Harry.
“Men ni måste hålla med om att hon är söt”.
“Hon har sin stil”. Harry slog mig lätt i huvudet och skrattade.
“Naaw är lille Nialler kär”.
“Äh lägg av mongo, jag är äldre än dig”.
“Och? Jag är längre”. Jag började att jaga Harry ner för skolgården och bort emot skolan.

Josephines’ POV:

Jag tittade bort ifrån tjejerna precis lagom för att se Harry försvinna in i skolbyggnaden med Niall efter sig. Dom andra kom skrattande efteråt. Min blick fästes på killen med dom blåa ögonen igen, idag hade han vitblå randig tröja och röda byxor. Varför var han så fin?
“Josephine, hallå lever du”? Jag komtillbaka till verkligheten när Sofi knäppte fingrarna framför ansiktet på mig.
“Eeh ja? Men du Sofi, du har gått här länge eller hur”? Sofi nickade och tittade på mig med stora ögon.
“Vad heter dom där killarna, vad har dom emot nya elever och varför hänger Niall med dom”? Jag pekade emot Liam och Malik som gick precis in genom dörren.
“Vet du inte det!? Dom är ju dom snyggaste killarna i världen”. Utbrast Patricia som stod mittemot mig.
“Tat lugnt hon är ny. Det där är som Patricia uttryckte nyss skolans snyggaste killar. Jo han med lockigt hår är Harry styles, han som alltid har väst och slips är Liam payne, sen har vi ju Niall Horan, Zayn Malik är han som har ögon som man drunknar i och Louis tomlinson det är han som alltid har randiga tröjor. Och vad menar du att dom har något emot nya elever? Jag skulle döda för att få uppmärksamhet”. Sofi log när hon sa det sista och tittade på mig.

Skolklockan ringde och vi gick i samlad trupp emot kemisalen som låg på övervåningen i den tegelstenbyggda byggnaden.
-----------------------------------------

Näääästa del :'D
Det händer inte så mycket men det är typ viktigt iaf ^^
Niall och Josephines busstur.
-------------------------------------

Josephine POV:

-Då ska man upp igen då… Möta livets roliga möten och plågor. Suckade jag och gick upp.
Jag tittade på klockan 07.32.
-Nej men du driver. Jag kunde ju sovit en timma till. Eftersom att jag har sovmorgon till 09.45.
Jag gick in i badrummet och tog en lång varm dusch istället. Sen gick jag och drog på mig mina svartvit rutiga trekvarts shorts, vit skjorta, svart väst och en svart fluga. Jag satte mig framför min spegel i mitt rum och drog ett tunt lager svart ögonskugga över ögonen och satte lite rött läppstift på läpparna.
-Nu ser du ju nästan fin ut. Skrattade jag till mig själv. 08.15 var klockan när jag gick ner till köket och tog ut juicen ur kylskåpet och hällde upp i ett glas.
-Juste. Jag sprang upp på övervåningen till mitt rum, varje onsdag, fredag och söndag hade jag dans på eftermiddagen. Så jag var tvungen att packa kläder, handduk, vattenflaska och hårtofsar.
08.45.
-TID GÅ FORTARE!! Utbrast jag nät jag låg i soffan med benen över ryggstödet och håret liggandes på golvet.
09.10.
-Jaaa. Hur vet man att man har tråkigt? Jo man blir glad över att få gå till skolan. Skrattade jag för mig själv.

Niall’s POV

09.10
-Faaaan! Utbrast jag när jag insåg vad klockan var.
-Varför väckte ni inte mig?
-Jaha skulle vi väcka dig? Frågade mamma ifrån hallen när jag sprang förbi med dom bruna chinosen halvvägs uppdragna och en röd t-shirt i ena handen.
-Jaaaaa! Jag hoppade över frukosten och greppade väskan i farten bort till hallen.
“Shit shit shit FUUU”! Jag drog på mig mina blåa converse och stannade en snabbis framför spegeln innan jag drog på mig en blå mössa för att dölja håret.

När jag sprang emot hållplatsen såg jag bussen.
“Faaaan”.
-Kan någon stoppa bussen? Ropade jag med en halvt kvävd röst eftersom att jag var så anfådd.
När jag kom fram till hållplatsen och skulle kliva in på bussen fick jag syn på en välkänd person.
-Josephine! Tack för att du stannade bussen.
-Lugnt jag ska ju också på den här bussen. Svarade hon och log.
Jag nickade och gick. Vi satte oss näst längst bak och började prata om musikgrejen.
-Men du är du ledig efterskolan så kan vi träna mer?
-Nä, jag har dans imorgon då?
-Går du på dans? Frågade jag med lite för mycket förvåning i rösten.
-Ja, dårå?
-Nej inget är det balett eller? Skrattade jag.
-Nej herre gud nej, eller typ inte. Det är en blandning av street dance och balett men även lite break dance.
-Men fett coolt. Men jag kan inte imorgon, jag ska träna.
-Träna?
-Tja med bandet.
-Fett coolt spelar du i ett band. Hennes ögon sken upp och log stort.
-Ja, vi har spelat i ett år nu.
-Vad heter ni?
-Det du. Svarade jag med en lekfull röst.
-Kom igen.
-Nej, sen, kanske. Kom nu vi ska av.
-Vi ses senare. Sa Josephine när vi klev av bussen.
-Ska vi ses på lunchen och träna?
-Okej. Ropade hon och gick bort till ett gäng och Emma.

Next part c:
-------------------
Lektionen gick och jag och Niall lärde känna varandra bättre och bättre.
-Men du Niall, vi har inte kommit på något under hela lektionen. Sa jag och blev lite smått seriös.
-Oj juste. Glömde det. Men gör du något speciellt efter skolan? Jag var tvungen att tänka en stund innan jag svarade.
-Nej, jag tror inte det?
-Bra, ska vi träffas här efter skolan och åt minstonde komma på vilken låt vi ska sjunga eller spela. Log Niall.
-Visst. Svarade jag innan Emma tog tag i min hand och drog ut mig ur rummet.
-GISSA VAD!? Emmas blick lyste av glädje.
-Emh.. Jag vet inte, vadå?
- Jag och Frank ska träffas hemma hos honom efter skolan.
-Åh så kul. Jag kramade om Emma och log.
-Haha kolla lebbarna. Hördes någons röst bakom oss.
Vi bröt kramen och jag vände mig om och där stod killen med lockigt hår och skrattade.
-Äh men lägg av Harry. Sluta fåna dig. Det var Niall som kom ut ur musiksalen och gav “Harry” ett lätt slag i bakhuvet.
-Omoget Harry men kul var det. Skrattade killen med platt brunt hår och blå ögon.
Jag tog tag i Emmas arm och gick iväg ifrån dom skrattande killarna. Men när vi skulle gå förbi dom la Malik krokben för mig så att jag snubblade till.
-Ey tat’ lugnt. Jag vet att jag är snygg men du behöver inte snubbla för det.
-Du snygg? Den ända tjej du kan få är någon som är blind. Snäste Emma tillbaka.
-Ooh snap Zayn värsta dissen altså. Skrattade Harry.
Jag log bara emot Emma som log tillbaka och så gick vi.

Ingens POV

-Hon den där Emma är vass i språket. Sa Louis och dunkade Zayn i ryggen.
-Eh hon är svensk. Svarade Zayn och stoppade ner händerna i munkjackans fickor och började gå emot skåpen.

Nialls POV

“Shit shit shitshit”!!!!!Tänkte jag när jag sprang genom korridoren emot musiksalen men väskan på ena axeln och gitarren i andra handen.
-Förlåt att jag är sen. Ropade jag när jag såg Josephine sittandes på en bänk utanför salen med huvudet nersjunket i ett skrivblock.
Jag stannade framför Josehpine och lutade mig framåt för att få tillbaka andningen.
-Oj men hej Niall. Hon tittade upp ifrån sitt block och tog upp mobilen för att stänga av musiken i hörlurarna.
-Hej, vad lyssnar du på? Frågade jag mellan andetagen.
-Tell me a lie av One Direction. Log hon och stängde blocket.
-Aha gillar du dom?
-Jadå, dom är helt okej men jag har aldrig sett bilder på bandmedlemmarna. Skrattade Josephine.
-Aha . Ska vi börja? Frågade jag och gick in genom dörren.

I slutet av dagen hade vi kommit fram till att jag skulle spela gitarr och sjunga medans Josephine skulle bara sjung “Born this way” av Lady gaga. Eller en lugnare variation av den i alla fall.

Näshta del C:

Nialls första möte med Josephine (:
-----------------------------------------
Josephines POV:

-Kommer du Emma? Jag tog tag i blondinens hand och gick in i klassrummer.
-Ta det lugnt, du kommer slita handen ur led. Skrattade tjejen som kallades för Emma.
Vi satte oss på ett bord bakom cirkeln med stolar och log emot varandra.
“Åh nej, inte killarna” tänkte jag när jag såg ett välkänt ansikte, som tillhörde Liam, kliva in genom dörren tillsammans med sina tre… Nej vänta fyra hundar.
-Akta dig för dom där killarna. Jag nickade emot Liam och hans gäng.
-Varför då? Dom är ju assöta. Emmas blick hade fastnat på killen med lockigt hår.
-Jo kanske, men dom är inte snälla. Eller jag vet inte om den blonda är det men brunetterna är det.
-Josephine, dom sätter sig framför oss. Emmas röst lät uppspelt och lycklig.
-Emma fall inte för dom. Kom igen vi ska ha lektion. Viskade jag och skrattade lite.
-Jaja ta det lugnt. Skrattade Emma och riktade huvudet emot tavlan där en vuxen kvinna stod.

-Om ni ungar är klara med erat pratande kan lektionen sätta igång. Sa kvinnan med en sträng röst.
-Morgon Mrs. Erdith. Ropade någon som jag tror hette Matt eller Mark eller något.
Kvinnan nickade och log.
-Som Mick här sa heter jag Elisabeth Erdith men ni ska kalla mig Mrs. Erdith.
-Godermorgon. Sa någon tjej med svart hår.
-Idag ska ni dels in två och två. I paren ska ni komma på ett framträdande som ska visas upp om fyra veckor. Några jublade och några andra suckade.
-Eftersom jag vill att ni ska lära känna andra i klassen vill jag dela in er okej?
“Högljuda suckande och klagomål”.

Mrs. Erdith började mer att rabbla upp några namn som jag inte tänkte så mycket på för tillfället men när hon ropade upp mitt spändes min uppmärksamhet på vem som jag skulle få jobba med “Inte Liam eller någon från hans gäng” tänkte jag.
-Josephine Balliña och Niall Horan. Den blonda killen från Liams gäng tittade förvånat upp.
-Vänta vad sa du?
-Mr. Horan jag hörde att du var med i en olycka men din hjärna skadades väll inte. Du och Miss. Balliña, den brunhåriga flickan bakom dig, ska komma på ett musiknummer och framträda det om fyra veckor. Liam och dom andra började att skratta när Niall tittade upp på mig och sen snabbt vände tillbaka blicken.
Mrs. Erdith forsatte att läsa upp namn. Emma hamnade med en kille som hette Frank eller något. Jag lyssnade inte speciellt mycket.
-Då kan ni sätta er i era par och börja diskutera. Sa Elisbeth och log stolt.
-Emma du skulle bara våga att lämna mig. Jag spärrade ögonen i Emma som log och svarade.
-Förlåt Josephin man Frank är extremt söt. Hon blinkade till mig och hoppade ner ifrån bordet.
-Jaså så du är Josephine. Sade en röst framför mig. Det var Niall som hade vänt sig om och tittade på mig.
-Om du tänker också mobba mig kan du dra härifrån som fixar jag det här själv. Jag stirrade surt på Niall som såg förvirrad ut.
-Mobba dig? Varför skulle jag det?
-Well, dina så kallade kompisar ägnade hela gårdagen med att mobba mig.
-Men skit i dom. Dom går alltid på dom nya i klassen. Suckade Niall och skrattade.
-Inte på Emma i alla fall.
-Nej men hon är ju svensk.
-Och? Frågade jag lite spydigare än vad jag borde ha gjort.
-Vet inte men dom ger sig inte på svenskar. Svarade han enkelt och ryckte på axlarna.
-Aha… Men du tänker inte mobba mig eller?
-Nejdå, du verkar som en skön typ du. Skrattade Niall.
-Okej? Tack antar jag. Och stämde in i skrattet.

Nästa del av Who will it be (:
Inte riktigt superbra men helt okej :s
-----------------------------
Dagen efter funderade jag på om jag skulle vara “sjuk” så jag slapp Liam och dom andra. Men såklart gick inte min mamma med på det och jag fick släpa mig upp ur sängen i alla fall.
Jag drog på mig enkla lite tighta svarta jeans och en blågrön rutig skjorta. Jag borstade håret och letade fram min gamla basker som jag satte på huvudet. Fast jag inte gillade smink så mycket satte jag lite maskara på ögonfransarna. “Känner mig nästan lite fin idag” skrattade jag för mig själv.
-Mamá, jag går nu. Ropade jag utifrån hallen innan jag tog min väska och tog mina nycklar ifrån en krok på väggen bredvig dörren.
-Bye. Ropade mamma innan dörren stängdes.
-Fuck, bussen. Jag drog upp mobilen och tittade på klockan. 07.55 visade klockan.
-Shit. Utbrast jag innan jag började springa emot busshållplatsen.
När jag kom fram till hållplatsen hade jag 2 minuter till godo. “Shit vad snabb man kan vara när det gäller” tänkte jag och log för mig själv.
Bussen kom, jag gick in och satte mig näst längst bak och drog upp hörlurarna och satte på musiken. “Frihet” tänkte jag.

Nialls’ POV:

-Ey, Nialler! Hördes en röst bakon Niall.
-Tja Harry. Hur gåre? Jag och killen med lockigt hår “brofistade” varandra.
-Jo man lever. Men hur äre själv hörde att du var med i en bilkrock. Hur fan lyckas man.
Jag var tvungen att skratta lite innan jag kunde svara.
-Du vet jag och min tur men det är så jävla skönt att komma ut. Höll på att bli tokig på sjukhuset. Vi båda skrattade och gick sedan bort till musiksalen där vår första lektion skulle hållas.

-Niall! Jag blev omringad av dom andra tre i vårat gäng så fort jag och Harry kom fram till musiken.
-Lever du? Skrattade Zayn och dunkade Niall i ryggen.
-Nja det är lite osäkert på den delen. Skrattade jag.
-Finns det några nya tjejer i år då? Frågade jag och spanade lite på klassen.
-Två tjejer. En nyinflyttad från Spanien, ganska konstig ni vet men hon har något speciellt över sig. Sen var det någon ifrån Sverige eller Norge eller något. Well ni vet därifrån norden. Men hon var ändå ganska söt. Blont hår och blå ögon. Skrattade Harry.

-Men det är ju dom som står där borta. Zayn pekade på Josephine och på en lite kortare tjej som stod bredvid och samtalade.
“Hon brunetten var ju ganska söt” Tänkte jag snabbt innan jag skakade av mig den tanken.

Prompt: Josephine har precis flyttat till England från Spanien och när hon börjar på en skola där så blir hon mobbad av dem populära killarna (Harry, Louis, Liam och Zayn). Men det finns en till som är populär och det är Niall. Han är väldigt speciell, han har nyss blivit utskriven från sjukhuset efter en bilolycka. I fanficen kommer han vara Josephines skyddsängel och han håller sin identitet hemlig att han sjunger i pojkbandet One Direction som Josephine gillar.
Fanficen är full av romans, vänskap och sanningen bakom mobbningen är att killarna gillar henne men kan inte uttrycka det rätt och det blir drama någonstans i berättelsen.

Huvudroll: Josephine
Vänner: Niall, Emma( en bästa vän som flyttar till England från Sverige ), Harry, Liam, Zayn, Louis(senare)
Romans: Louis och Niall (först Louis men det tar slut eftersom hon har mest känslor för Niall)

Josephine POV:

Jag gick ensam genom korridoren med hörlurarna runt huvudet med musik dunkande.
-Ursäkta? Hördes en dov röst bakom musiken.
-Vad? Jag tog av mig hörlurarna och vände mig emot rösten.
Där stod en kvinna i 40 årsåldern kunde jag gissa på. En röd blus instoppad i en brun kjol och håret satt i en sträv toffs bak på huvudet.
-Är du möjligen Josephine Balliña, nyinflyttad ifrån Spanien.
-Ja? Jag nickade och tittade förvånat på kvinnan.
-Åh så bra. Jag heter Marie Jasson och är rektor här. Om du är så snäll och följer med kan jag visa dig till ditt klassrum. Innan hon vände sig om för att gå vidare gav hon mig ett stort leende som avslöjade blanka vita tänder.
Jag följde efter Marie och tittade stumt ner i marken och tänkte “Nu gäller det, ska träffa min klass, gaah jag kommer göra bort mig.. Fuuuu”
-Josephine, här är ditt klassrum, här är ditt schema. Det är bara att knacka och gå in. Hon log och lämnade mig ensam.
-Skärp dig du klarar det. Du har gjort det här tidigare, du kommer inte att dö. Intalade jag mig själv innan jag knackade på dörren.
-Ja? Hördes en hög mansröst från andra sidan av dörren.
Så jag öppnade dörren och gick in. När jag gick fram till mannen som stod längst fram i rummet skulle min klantighet slå till och jag snubblade till men fick snabbt tillbaka ballansen. Längre bak i rummet hördes skratt och jag kände hur jag började rodna.
-Tyst med dig Mailk. Röt mannen till och stirrade argt på den brunhåriga längst bak i rummet.
-Och du är? Mannen tittade på mig och log.
-Josephine Balliña, nyinflyttad ifrån Spanien. Jag räckte fram en lapp till mannen som tog emot den.
-Jaha, så du ska börja den här klassen du? Ja men då kan jag väl ta och presentera mig som James Klich. Jag ska vara dig föreståndare dom här två underbara åren. Du kan sätta dig bredvid Liam eftersom Niall inte kommit tillbaka än. Liam räcker du upp handen på Josephine ser vem du är.
En brunhårig kille med hasselbruna ögon tittade upp ur sin bok och lyfte sakta på handen.
Jag nickade och gick iväg för att slå mig ner bredvid killen som hette Liam.
-Om du rör honom kommer vi slå ner dig. Hördes en dov röst ifrån den brunhåriga killen som hade skrattat tidigare.
Först förstod jag inte att han pratade om mig men sen när han spände sina mörkbruna ögon i mina hasselbruna förstod jag presic.
-Hej. Log jag.
-Hej. Svarade han spydigt.
“Oh great, första lektionen och folk hatar mig redan”, tänkte jag.
Lektionen gick och jag blev allt tröttare och tröttare av Liam ständiga pratande med killen som kallades för Mailk. tja i alla fall hade det som efternamn.

Lektionen tog slut och klassrummet tömdes på elever och läraren.
Resten av dan fick jag “onda” blickar av Liam , Malik och två andra killar. Den ena men lockigt brunt hår och gröna ögon och en annan kille. Han hade kort brunt hår och djupa blågröna ögon. Han var även lång och small. Han var vacker.