School, friends, love: del 1
Elins perspektiv:
Jag klev in i den unkna skolbyggnaden efter ett långt avslappnade sommarlov. Visst hade jag saknat Caroline och Emelie, eftersom Caroline hade åkt till Sverige för att spela någon golfliga eller något och Emelie hade varit hos sin mormor i Irland. Men nu skulle jag få träffa allihopa igen.
Jag kom fram till mitt unkna gröna skåp den sista metern sprang jag när jag såg Carolines långa ryggtavla och kramade om henne. Jag skulle känna igen hennes blonda hår överallt.
"Caroline, I've missed you sooooooooo much". Jag släppte taget på henne så att hon kunde snurra runt.
"Elin". Hon log stort mot mig och gav mig en snabb kram innan vi öppnade våra skåp.
"How did it go". Frågade jag uppspelt.
"Second place but I'm happy with it". Hon log och drog fram sin kemi bok och anteckningsblock.
"Congrats" Jag log emot henne och försökte dra ut min kemi bok.
Vi stängde skåpen och gick upp emot Kemi salarna. Dom hade gjort om lite granna, fast inte mycket, målat i färger och bytt ut lampor och bord som var trasiga.
"But where's Emelie"? Jag skämdes nästan för att jag inte hade tänkt på henne innan.
"Oh, I don't know I can send her a text". Caroline drog snabbt upp mobilen ur fickan och knappade in ett snabbt sms till Emelie.
Lika snabbt fick hon också ett svar.
"She's sick but she'll be back tomorrow". Hon la ner mobilen och öppnade dörren till klassrummet. Jag nickade och följde med henne in.
Lite längre bort i rummet (på min, Carros och Emelies vanliga platser) satt nu Emma och Moa. Jag kastade dom en blick innan jag och Carro smet in på stolarna näst näst bak vid väggen med dörren. Vilket var extremt dumt för att efter halva lektionen kunde man inte se klockan. Lektionen gick och jag trodde att jag skulle dö. Varför en och en halv timmes Kemi på morgonen. Det var inte rättvist.
Klockan ringde och klassrummet tömdes på elever på bara några sekunder.
Moas pespektiv:
Efter lektionen drog jag nästan Emmas arm ur led när vi sprang ner för korridoren till musiksalen.
"Take it easy, you're killing me". Emma skrattade lite lätt och jag saktade ner.
"But I want to siiiiiiiing".
"Open the door then". Igen så skrattade hon åt min knasighet.
Jag öppnade dörren men jag fann inte ett tomt klassrum som det brukar vara. Där inne stod en Blond kille, lite äldre än oss, och spelade gitarr. Han hade fina ansiktsdrag och så men.
Han tittade upp ifrån nothäftet som låg framför oss och tittade på mig med klarblåa ögon.
"Oh sorry". Jag backade och skulle precis stänka dörren när Mr.Evens (våran musik lärare) kom fram till oss och öppnade den igen.
"Hello girls I see that you've already met Mr.Horan". Han ledde in oss och ställde sig bakom pianot som stod längst fram i klassrummet.
Eleverna kom in och satte sig i halvcirkeln med stolar. Jag och Emma satte oss närmast dörren och rodnade.
"Godmorning class". Det var Mr.Evens djupa och höga stämma som fick folket att vakna till liv.
"Godmorning Mr.Evens". Svarade alla i kör.
"This is Mr.Horan, but you can tell who you are by yourself". Han nickade till den blonda killen och log.
"Like Mr.Evens said, my name is Niall Horan but please call me Niall. I went to this school for three years ago and now me and some of my friends are back to help with some stuff". Han log och en rad med raka vita tänder visade sig.
--------------------------------------------------Detta är första delen av min fan fiction (:
Kommentarer
Postat av: Elin
åååh såå bra!! :D:D:D
Postat av: Lovisa
Kommer mera snart ^^
Postat av: Emma
Sååå himla bra! :)
Postat av: Carro
Ååh! Gud vad bra!! :D
Trackback
