oneroad

Hej, jag heter Alec Grims och är 17 år gammal. Jag vet att det här året kommer bli ganska annorlunda gemnförelse från förra året så jag skulle vilja dela med mig av det. Jag kanske ska presentera mig först. Som sagt heter jag Alec Mhichel Grims och är 17 år gammal. Jag bor med min mamma och storebror. Min pappa sitter i fängelset efter misshandel emot familjen och mord på min lilla syster. Först bodde vi på en liten ö under Finland som heter Naguu men vi flytade till England i hopp om bättre liv.Jag har rött spretigt kort hår och lysande blå ögon, jag är även 170 cm lång och är hyfsat small. Jag tränar inte i gym eler spelar fotboll som "normala" killar gör. Nej jag spelar piano och gitarr men min största hobbi är fotografering. Jag går sista året i St:Georgy skolan i England.
Detta kommer bli ett intresant år jag vet det.

"Idiot"!
"Ugly basterd"!
"Die"!
"Go away"!
Tja såhär möttes man på sin första rast. Jag är ju "nya" eleven men dom borde inte vara så hårda emot mig.
Några andra i korridoren stod bara och tittade på mig medans vissa skrek dom hära vackra orden till mig.
Några tjejer ifrån klassen under mig stod lite längre bort och viskade och pekade på mig.
Jag orkar inte mera så jag sprang. Jag sprang bort från kommentarerna och blickarna. Jag sprang ut på skolgården och bortåt emot mopederna och bilarna.
Jag hade precis haft min första lektion i matte och när jag kom ut ifrån klassrummet hade folk attakerat mig på direkten.
Jag är inte en sån som gråter men nu tårades mina ögon upp. Jag stannade i slutet av parkeringen för att  hämta andan.
"Sorry but are you okey"?  Det var en stark men ändå bekväm röst bakom mig som hade ställt frågan. Jag snurrade snabbt runt och möttes av en lite längre kille. Brunt hår och hasselbruna ögon. Han verkade beskyddande och snäll men jag vågade inte medje att jag ville ha beskydd.
"Hello I'm Niall Horan and I know who you are. We have the same math class, you're Alec Grims". En blond kortare kille hade kommit fram till brunetten och räckte nu ut handen. Han var fortfarande längre än mig men ändå inte så  mycket. Han hade vackra klarblå ögon och blont hår, det var i och för sig brunt i hårbotten men sånt bryr jag mig inte om.
"Oh, hello. Thank you but I'm fine". Jag tittade ner i marken så att dom inte skulle se tårarna i ögonen som var påväg att svämma över.
"Well something have to be wrong, by the way I'm Liam Payne and I hope that we'll have some classes in common". Liam log emot mig. Innan jag visste ordet av hade Liam slagit armarna runt mig och kramade om mig. Som i chock stod jag stilla och kännde hur Liams beskyddande aura omgav mig.
0