Who will it be? Part 3
Näshta del C:
Nialls första möte med Josephine (:
-----------------------------------------
Josephines POV:
-Kommer du Emma? Jag tog tag i blondinens hand och gick in i klassrummer.
-Ta det lugnt, du kommer slita handen ur led. Skrattade tjejen som kallades för Emma.
Vi satte oss på ett bord bakom cirkeln med stolar och log emot varandra.
“Åh nej, inte killarna” tänkte jag när jag såg ett välkänt ansikte, som tillhörde Liam, kliva in genom dörren tillsammans med sina tre… Nej vänta fyra hundar.
-Akta dig för dom där killarna. Jag nickade emot Liam och hans gäng.
-Varför då? Dom är ju assöta. Emmas blick hade fastnat på killen med lockigt hår.
-Jo kanske, men dom är inte snälla. Eller jag vet inte om den blonda är det men brunetterna är det.
-Josephine, dom sätter sig framför oss. Emmas röst lät uppspelt och lycklig.
-Emma fall inte för dom. Kom igen vi ska ha lektion. Viskade jag och skrattade lite.
-Jaja ta det lugnt. Skrattade Emma och riktade huvudet emot tavlan där en vuxen kvinna stod.
-Om ni ungar är klara med erat pratande kan lektionen sätta igång. Sa kvinnan med en sträng röst.
-Morgon Mrs. Erdith. Ropade någon som jag tror hette Matt eller Mark eller något.
Kvinnan nickade och log.
-Som Mick här sa heter jag Elisabeth Erdith men ni ska kalla mig Mrs. Erdith.
-Godermorgon. Sa någon tjej med svart hår.
-Idag ska ni dels in två och två. I paren ska ni komma på ett framträdande som ska visas upp om fyra veckor. Några jublade och några andra suckade.
-Eftersom jag vill att ni ska lära känna andra i klassen vill jag dela in er okej?
“Högljuda suckande och klagomål”.
Mrs. Erdith började mer att rabbla upp några namn som jag inte tänkte så mycket på för tillfället men när hon ropade upp mitt spändes min uppmärksamhet på vem som jag skulle få jobba med “Inte Liam eller någon från hans gäng” tänkte jag.
-Josephine Balliña och Niall Horan. Den blonda killen från Liams gäng tittade förvånat upp.
-Vänta vad sa du?
-Mr. Horan jag hörde att du var med i en olycka men din hjärna skadades väll inte. Du och Miss. Balliña, den brunhåriga flickan bakom dig, ska komma på ett musiknummer och framträda det om fyra veckor. Liam och dom andra började att skratta när Niall tittade upp på mig och sen snabbt vände tillbaka blicken.
Mrs. Erdith forsatte att läsa upp namn. Emma hamnade med en kille som hette Frank eller något. Jag lyssnade inte speciellt mycket.
-Då kan ni sätta er i era par och börja diskutera. Sa Elisbeth och log stolt.
-Emma du skulle bara våga att lämna mig. Jag spärrade ögonen i Emma som log och svarade.
-Förlåt Josephin man Frank är extremt söt. Hon blinkade till mig och hoppade ner ifrån bordet.
-Jaså så du är Josephine. Sade en röst framför mig. Det var Niall som hade vänt sig om och tittade på mig.
-Om du tänker också mobba mig kan du dra härifrån som fixar jag det här själv. Jag stirrade surt på Niall som såg förvirrad ut.
-Mobba dig? Varför skulle jag det?
-Well, dina så kallade kompisar ägnade hela gårdagen med att mobba mig.
-Men skit i dom. Dom går alltid på dom nya i klassen. Suckade Niall och skrattade.
-Inte på Emma i alla fall.
-Nej men hon är ju svensk.
-Och? Frågade jag lite spydigare än vad jag borde ha gjort.
-Vet inte men dom ger sig inte på svenskar. Svarade han enkelt och ryckte på axlarna.
-Aha… Men du tänker inte mobba mig eller?
-Nejdå, du verkar som en skön typ du. Skrattade Niall.
-Okej? Tack antar jag. Och stämde in i skrattet.
Nialls första möte med Josephine (:
-----------------------------------------
Josephines POV:
-Kommer du Emma? Jag tog tag i blondinens hand och gick in i klassrummer.
-Ta det lugnt, du kommer slita handen ur led. Skrattade tjejen som kallades för Emma.
Vi satte oss på ett bord bakom cirkeln med stolar och log emot varandra.
“Åh nej, inte killarna” tänkte jag när jag såg ett välkänt ansikte, som tillhörde Liam, kliva in genom dörren tillsammans med sina tre… Nej vänta fyra hundar.
-Akta dig för dom där killarna. Jag nickade emot Liam och hans gäng.
-Varför då? Dom är ju assöta. Emmas blick hade fastnat på killen med lockigt hår.
-Jo kanske, men dom är inte snälla. Eller jag vet inte om den blonda är det men brunetterna är det.
-Josephine, dom sätter sig framför oss. Emmas röst lät uppspelt och lycklig.
-Emma fall inte för dom. Kom igen vi ska ha lektion. Viskade jag och skrattade lite.
-Jaja ta det lugnt. Skrattade Emma och riktade huvudet emot tavlan där en vuxen kvinna stod.
-Om ni ungar är klara med erat pratande kan lektionen sätta igång. Sa kvinnan med en sträng röst.
-Morgon Mrs. Erdith. Ropade någon som jag tror hette Matt eller Mark eller något.
Kvinnan nickade och log.
-Som Mick här sa heter jag Elisabeth Erdith men ni ska kalla mig Mrs. Erdith.
-Godermorgon. Sa någon tjej med svart hår.
-Idag ska ni dels in två och två. I paren ska ni komma på ett framträdande som ska visas upp om fyra veckor. Några jublade och några andra suckade.
-Eftersom jag vill att ni ska lära känna andra i klassen vill jag dela in er okej?
“Högljuda suckande och klagomål”.
Mrs. Erdith började mer att rabbla upp några namn som jag inte tänkte så mycket på för tillfället men när hon ropade upp mitt spändes min uppmärksamhet på vem som jag skulle få jobba med “Inte Liam eller någon från hans gäng” tänkte jag.
-Josephine Balliña och Niall Horan. Den blonda killen från Liams gäng tittade förvånat upp.
-Vänta vad sa du?
-Mr. Horan jag hörde att du var med i en olycka men din hjärna skadades väll inte. Du och Miss. Balliña, den brunhåriga flickan bakom dig, ska komma på ett musiknummer och framträda det om fyra veckor. Liam och dom andra började att skratta när Niall tittade upp på mig och sen snabbt vände tillbaka blicken.
Mrs. Erdith forsatte att läsa upp namn. Emma hamnade med en kille som hette Frank eller något. Jag lyssnade inte speciellt mycket.
-Då kan ni sätta er i era par och börja diskutera. Sa Elisbeth och log stolt.
-Emma du skulle bara våga att lämna mig. Jag spärrade ögonen i Emma som log och svarade.
-Förlåt Josephin man Frank är extremt söt. Hon blinkade till mig och hoppade ner ifrån bordet.
-Jaså så du är Josephine. Sade en röst framför mig. Det var Niall som hade vänt sig om och tittade på mig.
-Om du tänker också mobba mig kan du dra härifrån som fixar jag det här själv. Jag stirrade surt på Niall som såg förvirrad ut.
-Mobba dig? Varför skulle jag det?
-Well, dina så kallade kompisar ägnade hela gårdagen med att mobba mig.
-Men skit i dom. Dom går alltid på dom nya i klassen. Suckade Niall och skrattade.
-Inte på Emma i alla fall.
-Nej men hon är ju svensk.
-Och? Frågade jag lite spydigare än vad jag borde ha gjort.
-Vet inte men dom ger sig inte på svenskar. Svarade han enkelt och ryckte på axlarna.
-Aha… Men du tänker inte mobba mig eller?
-Nejdå, du verkar som en skön typ du. Skrattade Niall.
-Okej? Tack antar jag. Och stämde in i skrattet.
Kommentarer
Postat av: Emma
Just me who is reading this fanfiction?? :O
Aja men seriöst, jag ÄLSKAR det!! <3
Trackback
