oneroad

Hej, jag heter Alec Grims och är 17 år gammal. Jag vet att det här året kommer bli ganska annorlunda gemnförelse från förra året så jag skulle vilja dela med mig av det. Jag kanske ska presentera mig först. Som sagt heter jag Alec Mhichel Grims och är 17 år gammal. Jag bor med min mamma och storebror. Min pappa sitter i fängelset efter misshandel emot familjen och mord på min lilla syster. Först bodde vi på en liten ö under Finland som heter Naguu men vi flytade till England i hopp om bättre liv.Jag har rött spretigt kort hår och lysande blå ögon, jag är även 170 cm lång och är hyfsat small. Jag tränar inte i gym eler spelar fotboll som "normala" killar gör. Nej jag spelar piano och gitarr men min största hobbi är fotografering. Jag går sista året i St:Georgy skolan i England.
Detta kommer bli ett intresant år jag vet det.

"Idiot"!
"Ugly basterd"!
"Die"!
"Go away"!
Tja såhär möttes man på sin första rast. Jag är ju "nya" eleven men dom borde inte vara så hårda emot mig.
Några andra i korridoren stod bara och tittade på mig medans vissa skrek dom hära vackra orden till mig.
Några tjejer ifrån klassen under mig stod lite längre bort och viskade och pekade på mig.
Jag orkar inte mera så jag sprang. Jag sprang bort från kommentarerna och blickarna. Jag sprang ut på skolgården och bortåt emot mopederna och bilarna.
Jag hade precis haft min första lektion i matte och när jag kom ut ifrån klassrummet hade folk attakerat mig på direkten.
Jag är inte en sån som gråter men nu tårades mina ögon upp. Jag stannade i slutet av parkeringen för att  hämta andan.
"Sorry but are you okey"?  Det var en stark men ändå bekväm röst bakom mig som hade ställt frågan. Jag snurrade snabbt runt och möttes av en lite längre kille. Brunt hår och hasselbruna ögon. Han verkade beskyddande och snäll men jag vågade inte medje att jag ville ha beskydd.
"Hello I'm Niall Horan and I know who you are. We have the same math class, you're Alec Grims". En blond kortare kille hade kommit fram till brunetten och räckte nu ut handen. Han var fortfarande längre än mig men ändå inte så  mycket. Han hade vackra klarblå ögon och blont hår, det var i och för sig brunt i hårbotten men sånt bryr jag mig inte om.
"Oh, hello. Thank you but I'm fine". Jag tittade ner i marken så att dom inte skulle se tårarna i ögonen som var påväg att svämma över.
"Well something have to be wrong, by the way I'm Liam Payne and I hope that we'll have some classes in common". Liam log emot mig. Innan jag visste ordet av hade Liam slagit armarna runt mig och kramade om mig. Som i chock stod jag stilla och kännde hur Liams beskyddande aura omgav mig.
0

Moas perspektiv:
"They are laughing at us again". Jag suckade och tittade på Emma.
"Yea". Hon tittade ner på sin bild och sen på Zayn som stod och tog emot bilder av folk.Han log emot alla och visst han var fin men inte något speciellt.
"Come on, lets get out of here". Emma nickade och vi ställde oss upp.
Jag räckte fram min bild utan att blinka men Emma rodnade och skyndade sig ut efter hon lade bilden i högen. När jag tittade på bilden fick jag se ett perfekt porträtt av Zayn, visst det var en skiss men man såg att det var han in i minsta linje. Då förstod jag varför hon inte ville visa den. Jag log för mig själv och gick ut bakom Elin och Caroline.


Det blev lunch och lektioner igen.


Emelies perspektiv:
"I don't want to have gymnastic". Jag suckade djupt samtidigt som jag drog av mig det gula linnet och drog fram en blåvit luftig t-shirt.
"Who wants to"? Skrattade Elin som stod i bara Canada mjukis och bh.
"Well I think that we have a new teatcher". Carro satt redan ombytt och tittade på dom andra tjejerna.
"We have"? Jag tittade undrande på Carro och såklart skulle jag tappa balansen och snubblade till.
"Take it easy, I heard that he was hot so don't die". Carro började att fnissa och log stort.
"Haha verry funny". Jag och Elin bytte om innan vi gick in i salen. Den såg ut som förra året, inget omändrat eller något. Eller jo istället för en gammal gubbe med svettiga tröjor som brukade stå och vänta på oss stod det nu en snygg ung kille i mitten av salen. Han var inte mycket äldre än oss och han var vältränad. Vitt linne som avslöjade magrutorna och röda mjukisbyxor.
"It's him". Carro tittade på honom med stora ögon samtidigt som vi ställde oss längs väggen.
"Who"?
"Liam I think".
"He saved Carro from Mikael" Elin tittade med lika förvånad blick på honom som Caroline.

"Hello class, I'm Liam Payne. But please call me Liam". Han log och nästan alla tjejer smälte.
"I think that I'll like this lessons from now on". Jag tittade på Carro och flinade.

Ojdå förlåt att det har tagit ett tag sen jag skrev menjag har skrivit på en annan som jag vill få klart, men det kommer den nog inte >w< men nu finns part 9 uppe :D
-----------------------
Josephines POV:
Jag orkade inte gå till skolan på torsdagen och eftersom att morsan är bra på att se när jag ljuger kände jag mig nästan stolt när jag satte fingrarna i halsen och jag fick upp lite mat. Nu behövde jag inte ljuga om att jag hade spytt häller.
“Mami! Jag kan inte gå till skolan idag, jag har spytt”. Morsan kom in springandes på toaletten där jag satt lutad över toalettsittsen.
“Pero cuando el bebé”. (Älskling då). Hon satte sig på huk och tog undan mitt hår från ansiktet.
“Hur mår du”? Hon tittade på mig med en ledsen blick.
“Hemskt, jag vill verkligen inte gå till skolan idag”. En våg av skuldkänslor slog över mig och ögonen fylldes av tårar som inte ville rinna ner.
“Okej gå och lägg dig så ringer jag till skolan.

Nialls POV:
När Josephine inte stod på busshållplatsen trodde jag först att hon stod vid nästa som hon också kunde ta men nu när hon inte står där blir jag lite smått nervös.
Jag drog upp mobilen ur fickan och knappade in Josephines nummer. På displayen visades en bild på Josephine när hon sitter vid pianot och sjunger. Det ringde men ingen svarade. Jag började få lite panik men när jag kände att någon satte sig bredvid mig fick jag ett leende på läpparna. Jag vände mig om och fick se… Louis.
“Tjäänaaaaah Nialler, zup’”? Louis rufsade om mitt hår och log stort.
“Hej Lou”. Jag tittade tillbaka ner på mobilen och skulle precis trycka ner ett sms till Josephine när mobilen började vibrera.
“Nähä men dö inte av överansträgning”. Skämtade Louis och drog sina hörlurar runt huvudet.
På displayen via det bilden på Josephine. Jag svarade utan att tänka.
“Vart fan är du”?
“Hej Ni, jag skippar skolan idag, orkar inte med ditt gäng idag, men säg inget och lycka till med repandet idag”. Hennes röst var tom men man hörde små syftningar i bakgrunden.
“Okej, krya”. Var allt jag kunde få fram. Vi sa hejdå och la på.

Väl inne på min första lektion med Louis, Liam och Harry började killarna titta sig omkring. Harry såg lite lätt nervös ut och Liam satt och tittade på dörren med några sekunders mellanrum.
“Vart är din flickvän Ni”? Det var Louis som hade slängt ut kommentaren.
“Vi är inte tillsammans om det är Josephine som du menar. Och jag vet inte. Hon sa ju att hon skulle göra er en tjänst och gå och ta livet av sig så jag vet inte. Hon svarar inte i mobilen”. Jag tittade ner i Engelska boken och fortsatte att läsa.

JAG BEHÖVER HJÄLP!!!! öubjokgrafvzjäipknl-gwrfs z
Nej men fast jo...
Jag la in en teaser igår men nu har jag skrivit fast om fantasin tog slut
Ni får gärna läsa det jag skrivit hit tills och hjälpa mig med att komma vidare >w<
-----------------------------
Day 1:
You’re gone and you’ll never come back. I’ll never see that perfect smile och hear your smooth voice. I couldn’t handle it, it was to much…
It's been 24 hours since you left us… since you left me.

I ran one hand through my blond hair. I sighted and stood up from the same chair that I’ve been sitting in for the last 24 hours. I didn’t want to leave the room where you was the last time I saw you.
Even if it was horrible to see what you became this last months of your life.

“You okej Ni?” Liam stood in the door looking at me.
“No, I’m not. I’ll never be okey again.” I walked past Liam and down the hospital hall. I just wanted to be home again. I didn’t want to be here.

Back in my apartment I locked myself inside and let out my tears. I didn’t want to cry in public but now I was alone and no one could see how I broke down.
“Why did you take him from me?” I was shouting, I didn’t rally know to who but I guess it was to God.
I fell into my sofa with all my cloths on and shoes. I was to tired of all crying that I didn’t care.
My tears didn’t stop as I expected so I cried myself to sleep.

Day 2:
I woke up in the sofa. I had been sleeping for 14 hours and I was still tired.
As I sat up I felt a headache come. “Oh god, I’ve not been drinking for days now” I thought to myself. I walked into the kitchen and saw a plate with some food on the bench. I wasn’t hungry so walked by it without even looking to it. It was probably Liam who had made it for me so I felt a bit guilty but I didn’t care.
That day I didn’t do so much more than watch old clips from x-factor and every time you sang I fell back in tears.
Again I fell in the sofa with the tv playing “Tell me a lie” on repeat.

Day 3:
“Oh God Niall you have to get up”. Liam sat on the table in front of the sofa looking at me.
“I don’t want to”. I laid still hoping that he would go away.
“Ni you haven’t eat anything for days and you smell like shit. What would Zayn say if he was here”? When Liam mentioned Zayn I was brought back to life.
Tears started to appear in my eyes as I sat up.
“I’m so sorry Niall”. Liam grabbed me and gave me a tight hug. I didn’t want to be there, I wanted to be with Zayn and on one else.
“I’m so sorry Ni, but you really have to get ready for Zayns funeral”. I whipped away my tears and stood up.
“Okey”. I walked into the bathroom just get a a huge chock when I looked at myself in the mirror.
“Oh God it this what I look like right now”. My eyes was so red and puffy it hurted. My hair stood in all angles and stuff.
I took of my clothes and took a quick shower. It felt good to be clean again. I dressed with one of Zayns black shirts and my black jeans.

As I walked into Liams flat I didn’t care that the other guys looked at the shirt.
“Isn’t that Zayns”? Louis looked at me and I just gave him a nod and sat down in the chain next to the window.

On the funeral I cried, I cried my heart out and I just hated to see Zayns pale face. He looked so clam even without his hair.
After half the funeral I had to leave, I couldn’t be there. So I just left, without telling someone.
I walked around in the city, I didn’t care about some fans that was screaming my name.
One girl that I passed just gave me a hug and whispered that she was sorry. For some reason I felt kind of happy that she wasn’t like everyone else.
I walked home to Sean. I knew that he wasn’t home but I had a spare key to his house and I didn’t want to see the other lads to see me.

Day 4:
I woke up with 26 missed calls and 94 texts. 90% of them was from Liam, 5% from Louis, 3% from Harry and 2% from Paul.
I didn’t want to see any of them today so I turned of my phone and went to see it I could find some other clothes. I was still wearing Zayns shirt after I changed.
Again I spend my day in front of the tv listening to old songs and watched old interviews.

Day 5:
I woke up when I heard knocks on the door. It was probably Liam, I didn’t want to see him but I got up and walked to the door. When I open the door it wasn’t Liam, it was Louis. He looked destroyed with messed up clothes and his hair all over the place.
“Oh Ni”. He fell into my arms. We walked inside and I closed the door.
“Where the fuck have you been? We’ve been so worried about you”. Louis pulled away and looked at me.
“I’ve been here all the time”.
“Why haven’t you called back”? I let go of Louis and walked away.
“I didn’t want you to see me like this”. I stood by the window and looked on the leaves that flew through the air.
“Like that? Oh come on Niall what would Zayn say if he saw you-”.
“He’s not here, hie dead and will never dome back”. I walked past Louis and out to the street. As Louis followed me I started to run. I ran away from him and from the truth.
“Niall”! Louis ran after me but sense I was fasted than him I was gone in seconds.

Day 6:
I’d been walking around all night. Sure I had an empty bottle of Whisky in hand but still.
What would zayn say if he saw me now? I had to make up for him.
I walked to our apartments, I just hoped that nobody was home. To my surprise no one was, so I walked to my flat and walked inside. It was weird to be back but it was just for now.
I took a quick shower. I walked into Zayns room, I grabbed one of his howdies and a pair of his brown chinos. I took my wallet and took my shoes.
As I walked outside I knocked into Harry.
“Oh god Ni, where the fuck have you been”?
“Nowhere”. I walked past him and down the hall. I was quit happy that he didn’t follow me.

I walked down to the flower shop and bought a pair of roses.
It was a long walk to the graveyard but I didn’t want to take the buss.
By the time I came to Zayns grave it was dark. I hadn’t seen his grave before this but it was beautiful. Just like him. I sat down and laid the roses on the grave. I wanted to talk to you so bad, feel your touch to my skin.
“Zayn if you can hear me I want you to know some stuff. I miss you, more then you can expect. I know that I should be with the boys and help them but I can’t. Every time I see them without you in the middle I’ll fall to tears. I know that I’m weak and that I should be stronger but I can’t… I need you”. I started to sing “Your Guardian Angel”, in the middle of the song I could hear your sweet, sweet voice.
I fell asleep next to your gravestone, next to you.

Day 7:
I woke up when I felt a hand on my shoulder but I was to cold and to tired to open my eyes so they stayed closed.
“Pick him up and that him to the car”. I guessed it was Paul who lifted me up. I remembered the smell of him, the feeling of security fell over me.

Day 8:
I woke up again in my room. It was 5.27 am, so I wasn’t really for go up bur I had been sleeping for the whole day.
I got up and looked at myself in the mirror. I was really pale and skinny, I haven’t had a real meal for a week now. Gosh I looked disgusting.
In the kitchen someone had made me some food. I could guess it was Paul sense it was pancakes.
Later on that day the guys knocked at my door but I didn’t open it sense I was laying on the floor passed out. They would see that I didn’t even poked the food.


Day 9:
This time I woke up in a hospital room. Or I thought so at least. The only thing that was in the room was a bed, a table, a chair and my green bag. There was also a mirror so I stood up and looked at the pale, skinny, disgusting boy in the mirror.
“Is that really me”?
“Yea”. I turned around ans saw Liam in the doorway.
“Where am I”?
“McGricks hospital for psychic kids”. Liam look was at the ground with a sad face.
“Why am I here? I’m fine”.
“Fine?! You haven’t eaten sense Zayn died, you’re drinking at night and God knows where you disappeared to”. Liam watched me as a tear fell down his cheek.
“I’m sorry that I don’t want to do anything. I’ve lost Zayn, one of the few that really loved me. I love him”! I felt the anger gre inside of me. How could they put me here? Sure I had it tough, but didn’t all of us have it?
I went straight up to Liam and started to him him.
“I don’t want to be here, I’m fine, I shouldn’t be here”. Liam didn’t move, he just stood there waiting for me to give up. Sense I’ve not been eating for days it didn’t take long before I was all tired. Then he reached for me and gave me a hug. He didn’t say a thing he just stood there and held me tight.
“Just give it a try, okey”? I didn’t say yes but he took my silence as a yes.
The rest of the day I met alot of people who asked me alot of stuff. I didn’t answer to them all I did was looking out the windows.

That evening I was crying more than ever. I felt more alone than ever. I cried myself to sleep again.

Håller p med en lite längre Ziall one shot. Men jag vet inte om det blir bra så det skulle vara azwsome om ni läste och gav lite kritik på den (:
-----------------------------
Day 1:
You’re gone and you’ll never come back. I’ll never see that perfect smile och hear your smooth voice. I couldn’t handle it, it was to much…
It's been 24 hours since you left us… since you left me.

I ran one hand through my blond hair. I sighted and stood up from the same chair that I’ve been sitting in for the last 24 hours. I didn’t want to leave the room where you was the last time I saw you.
Even if it was horrible to see what you became this last months of your life.

“You okej Ni?” Liam stood in the door looking at me.
“No, I’m not. I’ll never be okey again.” I walked past Liam and down the hospital hall. I just wanted to be home again. I didn’t want to be here.

Hah.. This one sucked xD
Or not really I thought it was good hope you like it ^_^

I changed some of the lyrics but not so much

Nobody’s home - Avril Lavigne

———————

“Well, I couldn’t tell you
Why he felt that way
He felt it every day”

I’ve been watching him for days now.
Every time I saw him he looked sader and sader.
Everyday the same sad smile.

“And I couldn’t help him
I just watched him make
The same mistakes again”

I couldn’t do anything to make him.
I saw from distance how he went through every day the same way.
Making everything the same as the day before.
I couldn’t take it anymore.

“What’s wrong, what’s wrong now?
Too many, too many problems
Don’t know where he belongs
Where he belongs”

“Are you okey”? I went straight up to him one day. He just looked at me with sad ocean-blue eyes.
“Every thing is falling apart. I have a heart with so much problems it hurts. I don’t know where to go or where to stay”. He looked down at the ground and walked away.

“He wants to go home
But nobody’s home
That’s where he lies
Broken inside”

“Don’t you have anyone to stay with”? He stood still and started to talk without even looking at me.
“I just want to go home but I can’t. I want to but they would kill me if I went back home”.

“With no place to go
No place to go
To dry his eyes
Broken inside”

He buried his head in his hand and started so shiver.
He truly was alone with no place to go.
I could hear his crying and I felt so bad when he ran away.

“Open your eyes
And look outside
Find the reasons why”

I walked down the road just to see more people who was crying and stuff.
How could the world be like this with so much hate and sadness.
I had to know why…


“You’ve been rejected
And now you can’t find
What you’ve left behind”

He walked away from me but I needed to see him again. I had to help him.
But he was gone. I asked for him for days but he was all gone.
Was it I who left him…?

“Be strong, be strong now
Too many, too many problems
Don’t know where he belongs
Where he belongs”

He couldn’t be dead, he was strong, or so I hoped.
Even if he’s having a lot of problems he couldn’t leave me without an answer.
Where could I find him?
Where was he?

“His feelings he hides
His dreams he can’t find
He’s losing his mind
He’s falling behind”

There he was, standing on the fence of the bridge. I was standing far away from him but I could see the tears on his face.
What was he gonna do? He couldn’t jump or could he?
I could see he had so much pain inside of him.
As he stood there he started to sing.

“I can’t find my place
I’m losing my faith”

He looked down to the ground as the wind played with his blond hair.

“He’s falling from grace
He’s all over the place, yeah”

Just as I screamed after him, he just turned his head to me and shaped his lips to the word “sorry”. I saw the tears stream down his face.
“I’m goning home”. With those words he let go of the bridge and fell.
When I came to the place that he had jumped from and looked down I couldn’t see anything.

“He’s lost inside, lost inside
Oh oh
He’s lost inside, lost inside
Oh oh, oh”

He’s home now…

Förlåt att jag inte la in något igår men jag var helt hjärndöd men nu är nästa del av Who will it be uppe :D
---------------------
Nialls POV:

“Vi ses senare”. Jag vinkade till Josephine som sprang iväg till sin nästa lektion.
När jag gick genom korridoren ner till Bildsalen kände jag besvikelsen komma sköljandes. Så klart skulle hon falla för Louis och inte mig.
Jag gick ner för korridoren och in i bildsalen. Zayn satt tillsammans med Liam. Louis och Harry satt säkert i något hörn och “myste”.
“Zayn, Liam”. Jag gick fram till killarna och log.
“Hur var eran dejt då”?
“Liam sitt still för fan”. Zayn satt och ritade av Liam när han satt på  en stol och eftersom han inte fick röra på sig blev Zayn lite smått sur när han rörde på sig.
“Dejt”? Jag frös till och kände hur rådnanden kom smygandes.
“Ja du och Josephine eller vad hon heter”.
“Liam jag lovar att jag kommer döda dig om du rör på dig gen”.
“Det är inget någon dejt vi tränade bara okej”?
“Whatever”.

Josephines POV

Dagen gick och det vad dags att dra till dansen.
“Josephine du tappade något”. Jag ville inte stanna eftersom att jag var sen till bussen men jag var tvungen eftersom jag kände igen rösten.
“Vad”? Jag vände mig om jag tittade på marken.
“Farten”! Det var Louis som hade ropat efter mig och med min tur gick bussen precis när jag vände mig om.
Jag hörde skratten bakom mig, det kändes som knivar emot mig rygg.
“Man lägg av för fan”. Killarna tystnade och stirrade på mig när jag gick fram till dom.
Jag stod så nära Louis så jag kände hans andetag.
“Ehh...Va”?
“Spela inte dum nu. Vad fan har jag gjort för att ni ska mobba mig? Här kommer jag och hoppas på något bra och det första ni säger till mig är att ni tänker döda mig om jag rör Liam eller vad fan ni sa. Varför skulle jag röra honom? Tror ni att jag tycker att det är kul att flytta varje år till olika länder”? Jag andades tungt och fort, jag kände vreden växa inom mig. Jag såg rakt in i Louis blå ögon.
“Tat’ lugnt, vi driver med dig okej”? Det var Zayn som hade kommit fram och stod nu bredvid mig och Louis.
“Tror du att jag tycker att det här är kul”? Jag stod nu vänd emot Zayn som såg lite smått chockad ut.
“Josephine? Zayn”? Det var Niall som hade kommit fram till oss och tittade nu på oss med stora ögon.
“Jag orkar inte mer om ni hatar mig så fucking mycket kan jag göra er den tjänsten och ta livet av mig, jag bryr mig inte”. Och med det vände jag mig om och sprang iväg. Jag tittade inte på deras miner… Jag vågade inte…

Ny Prompt :D
Can you please write a Lilo- Liam is tried of all the Larry- even management are encouraging it to distract the attention from them- Louis knows he has to do something to save his relationship when even Liam starts to believe in Larry- happy fluffy Lilo ending xx

Oh god this was long xD
---------------------

Liams POV

We had just had an interview and now we was standing outside signing things.
The fans where screaming our names and some shipnames.
The most popular was of course Larry I could hear some Ziall but I was to upset to hear anything more.
A fan screamed if then could do a “Larry” moment. Louis and Harry just gave each others a look and after that Louis threw his arms around Harry and kissed his cheek. When Harry blushed everyone screamed “Naaaaaw”. He looked right on me and his expression changed right away.
I felt the anger rise inside of me. I just wanted them to stop.
“Are you okey pal”? It was Zayn who stood behind me.
“Yea, I don’t feel so well I think that I’m going to be sick”. Truth was that I was feeling a little sick.
“Come here We’ll get you out of here”. Zayn grabbed my arm and guided me to the car.
As we sat down Zayn looked at me.
“Is it all this Larry stuff”? At that second I thought that I would die.
“Wha- what do you mean, why would I be jealous”? I looked out in hope that Zayn didn’t notice how scared I was.
“Well your face sank a lot when Louis kissed  Harry and I didn’t say that you were jealous”. Zayn smiled but went back to normal when Niall jumped inside of the car.
“I won’t tell anyone, I promise”. Zayn whispered in my ear before we left.
“All okey Liam”?
“Yea, I don’t feel so well that’s all”. I smiled to Niall before I looked out from the window again.

When we returned to our apartments I ran as fast as I could into my flat and locked the door.
I didn’t want to see anymore of this Larry shit.

Louis POV

“What’s wrong with Liam”? I looked at Zayn who just gave me a sad look before he locked up his door and walked inside.
“What did I do”? Niall came up to me and looked down the hall to Liams flat.
“I know that I’m not the bright one but I think that I know what’s wrong”. He sighted and went down the hall and walked into his flat.
“Harry please don’t tell me that everyone is angry with me”. But when I turned around Harry wasn’t there.
“Oh god, what have I done”? I asked myself before I walked down to the elevator.

“Paul I think that the other guys are angry with me”. I was standing in the entrance hugging Paul for my life and the tears streaming down my face.
“What makes you say that”?
“After we came back no one talked to me and every one gave me sad looks”.
“Well I maybe know why some of the guys are sad but not Harry. I think that Liam,  Zayn and Niall is kind of tired of all this Larry stuff. Particularly Liam. But I have no idea why Harry are sad. Why don’t you go talking to them”? We stood there for a while so I could calm down.

I walked first to Nialls door.
“Ni are you in I have to talk to you. Please open”.
Niall open the door and saw right into my eyes.
“What”?
“Can I come in? This might take a while”.  Niall stood still for a second before he walked away so I could walk in.
He sat down in the sofa and watched me when I sat down.
“Why are you so mad at me? Why are everyone so mad at me, what did I do”?
“I don’t know why everyone is mad at you but I don’t think they are. I’m not mad at you I’m just disappointed that you haven’t noticed yet. Even I have done it and you know how I am”.
“Why are you disappointed then”?
“I can’t tell you. You should go and talk to Zayn”. Niall stood up and walked to the door.
“Thank you”. And after Niall had closed his door I went straight to Zayns apartment.

“Zayn let me in it’ll just take a second”.
Zayn opened his door slower than Niall so he was probably mader at me than Ni.
“Yea”? He didn’t sound mad but I could see in his eyes that he didn’t want me to be there.
“Why are you mad at me”?
“Have you talked to Liam”?
“No just Ni and he told me to come here”.
“Go and talk to Liam”. Zayn closed his door right in front of me with a slam.

Here we go, now or never.
I knocked on the door but when Liam didn’t open I felt the sadness kill me.
“Liam I’m so sorry for whatever I’ve done”.
The door open but just so much so I could see Liam. His eyes were all red and his nose too. He had been crying a lot.
“Please don’t be mad at me it’s killing me, what did I do”.
“You haven’t done anything”. Liam sighted and open the door more so I could walk in.
“The thing is… I like you a lot. It’s killing me to see you and Harry all over the place. Touching and stuff, I wished that it was me and It hurts so bad to know that I can’t be with you”. Liam looked down at the floor and blushed. I walked in front of Liam and hugged him (sure he’s taller then me but still).
“I’ve always wanted to tell you that I love you”. I pressed my lips to Liams. It wasn’t rough, it was soft and sweet.
“But why is everyone mad at me”?
“They’re not, Zayn knows and Nial figured it out a while ago.
“Harry then”.
“I think that Niall told him”. He smiled and pressed his lips against mine and this time harder.

hoöjfns nästa del :'DD
--------------------
Josephines POV

Kemin gick långsamt och matten gick inte fortare. Under Samhällskunskapen trodde jag seriöst att tiden stod stilla. Till slut ringde klockan till lunch och jag vaknade till från mina dagdrömmar.
Jag gick tillsammans med Emma och Sofi till matsalen. Jag tittade bara på maten sen gick jag ut ifrån salen och gick upp emot musiksalen där jag skulle träffa Niall om 15 minuter.
När jag gick drog jag upp min Mp3 och satte hörlurarna i öronen och satte på “Same mistake” av One Direction eller något. “Visst jag erkänner att jag gillar deras musik men jag är inte ett hardcorefan av dom” tänkte jag när jag gick upp ifrån trappan.
På avstånd kunde jag höra gitarrspelande och smått sjungande.
Jag öppnade dörren och såg på Niall där han satt med gitarren i sin famn och sjöng lite lågt.
“Vad fint”. Niall hoppade till och vände sig om och tittade på mig där jag stod i dörröppningen och log.
“Värst vad sneaky du är då”. Jag flinade.
“Vad vare du spelade”?
“Moments av One Direction”. Niall rodnade och tittade ner i marken. Själv tyckte jag att det var gulligt men jag sa inget.
“Det var fint. Men ska vi börja med låten nu då”? Niall skrattade till och nickade.

Nialls POV

När vi satt och gick genom låten för andra gången öppnades dörren och vi tystnade på direkten.
“Ey Nialler när börjar vi”? Det vad Louis som hade stuckit in huvudet och tittade förvånat på oss  två.
“DU började för cirka 10 minuter sen”. Jag och Josephine skrattade när Louis mumlade ett shit och sprang iväg.
“Du har koll på dina kompisar”. Josephine log och tog upp sitt musik papper.
“Nja egentligen inte men vi ska ha bild nu men jag jobbar med det hemma med Zayn”.
“Vad gillar Louis för tjejer”? Josephine rodnade och tittade ner i marken.
“Dårå”? Det tog ett tag för mig att fatta vad hon menade men sen slog det mig.
“NEJ Josephine fall inte för Louis han är en awesome kille men du är inte hans typ. Dessutom skulle han bara såra dig”. Jag spärrade ögonen på henne och hoppades att jag inte skulle vara tvungen att säga något mer.
“Vadå hans typ, hur vet du det”? Hon tittade på mig med en sur blick men försökte döjla besvikelsen.
“Du vet… Han gillar inte tjejer…” Det sista sa jag så lågt jag kunde för att hon inte skulle höra.
“Men vad är hans typ då”?
“Kan vi ta det sen? Jag vill få klart chorden innan lunchen är slut.
Josephine nickade och började sjunga från början.
Besvikelsen drog in över mig när jag tänkte på att hon gillade Louis.

Trololololoooo nästa del i Who will it be (:
Ganska kort och så men men ^^
------------------------------
Nialls’ POV:

“Niall, varför hänger du med henne”? Det vad Louis som hade kommit fram till Niall efter Josephine hade gått iväg.
“Dårå får jag inte det eller”? Jag tittade förvånat på Louis och sen tillbaka på Josephine som stod nu i en grupp av tjejer och fnissade.
“Hallå, hon är ju nya ungen”. Den här gången var det Zayn som kommit upp bakom dom tillsammans med Liam och Harry.
“Men ni måste hålla med om att hon är söt”.
“Hon har sin stil”. Harry slog mig lätt i huvudet och skrattade.
“Naaw är lille Nialler kär”.
“Äh lägg av mongo, jag är äldre än dig”.
“Och? Jag är längre”. Jag började att jaga Harry ner för skolgården och bort emot skolan.

Josephines’ POV:

Jag tittade bort ifrån tjejerna precis lagom för att se Harry försvinna in i skolbyggnaden med Niall efter sig. Dom andra kom skrattande efteråt. Min blick fästes på killen med dom blåa ögonen igen, idag hade han vitblå randig tröja och röda byxor. Varför var han så fin?
“Josephine, hallå lever du”? Jag komtillbaka till verkligheten när Sofi knäppte fingrarna framför ansiktet på mig.
“Eeh ja? Men du Sofi, du har gått här länge eller hur”? Sofi nickade och tittade på mig med stora ögon.
“Vad heter dom där killarna, vad har dom emot nya elever och varför hänger Niall med dom”? Jag pekade emot Liam och Malik som gick precis in genom dörren.
“Vet du inte det!? Dom är ju dom snyggaste killarna i världen”. Utbrast Patricia som stod mittemot mig.
“Tat lugnt hon är ny. Det där är som Patricia uttryckte nyss skolans snyggaste killar. Jo han med lockigt hår är Harry styles, han som alltid har väst och slips är Liam payne, sen har vi ju Niall Horan, Zayn Malik är han som har ögon som man drunknar i och Louis tomlinson det är han som alltid har randiga tröjor. Och vad menar du att dom har något emot nya elever? Jag skulle döda för att få uppmärksamhet”. Sofi log när hon sa det sista och tittade på mig.

Skolklockan ringde och vi gick i samlad trupp emot kemisalen som låg på övervåningen i den tegelstenbyggda byggnaden.
-----------------------------------------

Why do people fight?
Just because they care so much about you
Jag fick en prompt tå tumblr för den här >w<
---------------------------------------------
“I, I wanna save you
Wanna save your heart tonight
He'll only break ya
Leave you torn apart, oh”

“Niall please listen to me, he doesn’t care about you. I’m telling this because I care about you”. I said looking into Nialls teary eyes.
“No, he does care, he loves me”! He cried.
“He‘s just using you, when he have had his fun he will leave you”.
“No he won’t”! Niall ran out of my flat.

“It's a quarter to three can't sleep at all
He's so overrated
If you told me to jump, I'd take the fall
And he wouldn't take it”

I can’t stop thinking about him, why can’t I just stop care if Ni doesn’t even want my help. Oh that’s right… I love him… I’d do anything for him but Zayn, he doesn’t even care about Ni.
“I have to talk to Niall again”.

“All that you want's under your nose, yeah
You should open your eyes but they stay closed, closed”

“Niall, open your eyes and see what he’s doing to you. He isn’t what you need. Please Ni look around and tell me what you need.”
“What I need? I need Zayn” Niall told me with a cold voice.

“I, I wanna save you
Wanna save your heart tonight
He'll only break ya
Leave you torn apart, oh”.

“Ni you don’t need him, he isn’t good for you. Let me help you. I just don’t want to see you sad”. I reached out a hand and laid it on his sholder.
“I don’t need your help, I can handle things on my own”. He said and pushed me away.

“I can't be no superman,
But for you I'll be super human
I, I wanna save ya, save ya, save ya tonight”

“If you don’t want my help I can’t help it but I won’t let Zayn make you sad, so I’ll still fight, remember that”
“Yea yea, do what ever you want” Niall turned away and walked away… Again.

“Oh now you're at home
And he don't call
Cause he don't adore ya
To him you are just another doll
And I tried to warn ya”

“Does he ever call you”? I scream after him as he stoped. “Does he tell you that he loves you?” Niall turned around and gave me a sad look. “Does he ever kiss you in public?” Niall shook his head. “But sense you don’t care about what I’m saying, I’ll leave this up for you”. Now it was my turn to turn away.

“What you want, what you need
Has been right here, yeah
I can see that you're holding back those tears, tears”

How is he suppose to work this out without me?
Will he end it with Zayn now when I have open his eyes?
Will he be able to not cry his heart out every night?

“I, I wanna save you
Wanna save your heart tonight
He'll only break ya
Leave you torn apart, oh”

“I can’t leave him, not now”. I stood up and ran out of my flat. “Niall? Where are you?”
As I open the door to Nialls flat I found him. All torn apart on the floor.
“Niall are you okey?” I fell down on the floor next to Niall.
“Liam I’m sorry that I didn’t listen to you”.
“Shh it’s okey, I’m here for you now”

“I can't be no superman,
But for you I'll be super human
I, I wanna save ya, save ya, save ya tonight”

“I love you”. The words were so thin and quiet but I heard them loud and clear.
“I love you too”. I smiled as Niall crawled up into my arms. “I’ll never leave you, okey”?

Näääästa del :'D
Det händer inte så mycket men det är typ viktigt iaf ^^
Niall och Josephines busstur.
-------------------------------------

Josephine POV:

-Då ska man upp igen då… Möta livets roliga möten och plågor. Suckade jag och gick upp.
Jag tittade på klockan 07.32.
-Nej men du driver. Jag kunde ju sovit en timma till. Eftersom att jag har sovmorgon till 09.45.
Jag gick in i badrummet och tog en lång varm dusch istället. Sen gick jag och drog på mig mina svartvit rutiga trekvarts shorts, vit skjorta, svart väst och en svart fluga. Jag satte mig framför min spegel i mitt rum och drog ett tunt lager svart ögonskugga över ögonen och satte lite rött läppstift på läpparna.
-Nu ser du ju nästan fin ut. Skrattade jag till mig själv. 08.15 var klockan när jag gick ner till köket och tog ut juicen ur kylskåpet och hällde upp i ett glas.
-Juste. Jag sprang upp på övervåningen till mitt rum, varje onsdag, fredag och söndag hade jag dans på eftermiddagen. Så jag var tvungen att packa kläder, handduk, vattenflaska och hårtofsar.
08.45.
-TID GÅ FORTARE!! Utbrast jag nät jag låg i soffan med benen över ryggstödet och håret liggandes på golvet.
09.10.
-Jaaa. Hur vet man att man har tråkigt? Jo man blir glad över att få gå till skolan. Skrattade jag för mig själv.

Niall’s POV

09.10
-Faaaan! Utbrast jag när jag insåg vad klockan var.
-Varför väckte ni inte mig?
-Jaha skulle vi väcka dig? Frågade mamma ifrån hallen när jag sprang förbi med dom bruna chinosen halvvägs uppdragna och en röd t-shirt i ena handen.
-Jaaaaa! Jag hoppade över frukosten och greppade väskan i farten bort till hallen.
“Shit shit shit FUUU”! Jag drog på mig mina blåa converse och stannade en snabbis framför spegeln innan jag drog på mig en blå mössa för att dölja håret.

När jag sprang emot hållplatsen såg jag bussen.
“Faaaan”.
-Kan någon stoppa bussen? Ropade jag med en halvt kvävd röst eftersom att jag var så anfådd.
När jag kom fram till hållplatsen och skulle kliva in på bussen fick jag syn på en välkänd person.
-Josephine! Tack för att du stannade bussen.
-Lugnt jag ska ju också på den här bussen. Svarade hon och log.
Jag nickade och gick. Vi satte oss näst längst bak och började prata om musikgrejen.
-Men du är du ledig efterskolan så kan vi träna mer?
-Nä, jag har dans imorgon då?
-Går du på dans? Frågade jag med lite för mycket förvåning i rösten.
-Ja, dårå?
-Nej inget är det balett eller? Skrattade jag.
-Nej herre gud nej, eller typ inte. Det är en blandning av street dance och balett men även lite break dance.
-Men fett coolt. Men jag kan inte imorgon, jag ska träna.
-Träna?
-Tja med bandet.
-Fett coolt spelar du i ett band. Hennes ögon sken upp och log stort.
-Ja, vi har spelat i ett år nu.
-Vad heter ni?
-Det du. Svarade jag med en lekfull röst.
-Kom igen.
-Nej, sen, kanske. Kom nu vi ska av.
-Vi ses senare. Sa Josephine när vi klev av bussen.
-Ska vi ses på lunchen och träna?
-Okej. Ropade hon och gick bort till ett gäng och Emma.

Next part c:
-------------------
Lektionen gick och jag och Niall lärde känna varandra bättre och bättre.
-Men du Niall, vi har inte kommit på något under hela lektionen. Sa jag och blev lite smått seriös.
-Oj juste. Glömde det. Men gör du något speciellt efter skolan? Jag var tvungen att tänka en stund innan jag svarade.
-Nej, jag tror inte det?
-Bra, ska vi träffas här efter skolan och åt minstonde komma på vilken låt vi ska sjunga eller spela. Log Niall.
-Visst. Svarade jag innan Emma tog tag i min hand och drog ut mig ur rummet.
-GISSA VAD!? Emmas blick lyste av glädje.
-Emh.. Jag vet inte, vadå?
- Jag och Frank ska träffas hemma hos honom efter skolan.
-Åh så kul. Jag kramade om Emma och log.
-Haha kolla lebbarna. Hördes någons röst bakom oss.
Vi bröt kramen och jag vände mig om och där stod killen med lockigt hår och skrattade.
-Äh men lägg av Harry. Sluta fåna dig. Det var Niall som kom ut ur musiksalen och gav “Harry” ett lätt slag i bakhuvet.
-Omoget Harry men kul var det. Skrattade killen med platt brunt hår och blå ögon.
Jag tog tag i Emmas arm och gick iväg ifrån dom skrattande killarna. Men när vi skulle gå förbi dom la Malik krokben för mig så att jag snubblade till.
-Ey tat’ lugnt. Jag vet att jag är snygg men du behöver inte snubbla för det.
-Du snygg? Den ända tjej du kan få är någon som är blind. Snäste Emma tillbaka.
-Ooh snap Zayn värsta dissen altså. Skrattade Harry.
Jag log bara emot Emma som log tillbaka och så gick vi.

Ingens POV

-Hon den där Emma är vass i språket. Sa Louis och dunkade Zayn i ryggen.
-Eh hon är svensk. Svarade Zayn och stoppade ner händerna i munkjackans fickor och började gå emot skåpen.

Nialls POV

“Shit shit shitshit”!!!!!Tänkte jag när jag sprang genom korridoren emot musiksalen men väskan på ena axeln och gitarren i andra handen.
-Förlåt att jag är sen. Ropade jag när jag såg Josephine sittandes på en bänk utanför salen med huvudet nersjunket i ett skrivblock.
Jag stannade framför Josehpine och lutade mig framåt för att få tillbaka andningen.
-Oj men hej Niall. Hon tittade upp ifrån sitt block och tog upp mobilen för att stänga av musiken i hörlurarna.
-Hej, vad lyssnar du på? Frågade jag mellan andetagen.
-Tell me a lie av One Direction. Log hon och stängde blocket.
-Aha gillar du dom?
-Jadå, dom är helt okej men jag har aldrig sett bilder på bandmedlemmarna. Skrattade Josephine.
-Aha . Ska vi börja? Frågade jag och gick in genom dörren.

I slutet av dagen hade vi kommit fram till att jag skulle spela gitarr och sjunga medans Josephine skulle bara sjung “Born this way” av Lady gaga. Eller en lugnare variation av den i alla fall.

Näshta del C:

Nialls första möte med Josephine (:
-----------------------------------------
Josephines POV:

-Kommer du Emma? Jag tog tag i blondinens hand och gick in i klassrummer.
-Ta det lugnt, du kommer slita handen ur led. Skrattade tjejen som kallades för Emma.
Vi satte oss på ett bord bakom cirkeln med stolar och log emot varandra.
“Åh nej, inte killarna” tänkte jag när jag såg ett välkänt ansikte, som tillhörde Liam, kliva in genom dörren tillsammans med sina tre… Nej vänta fyra hundar.
-Akta dig för dom där killarna. Jag nickade emot Liam och hans gäng.
-Varför då? Dom är ju assöta. Emmas blick hade fastnat på killen med lockigt hår.
-Jo kanske, men dom är inte snälla. Eller jag vet inte om den blonda är det men brunetterna är det.
-Josephine, dom sätter sig framför oss. Emmas röst lät uppspelt och lycklig.
-Emma fall inte för dom. Kom igen vi ska ha lektion. Viskade jag och skrattade lite.
-Jaja ta det lugnt. Skrattade Emma och riktade huvudet emot tavlan där en vuxen kvinna stod.

-Om ni ungar är klara med erat pratande kan lektionen sätta igång. Sa kvinnan med en sträng röst.
-Morgon Mrs. Erdith. Ropade någon som jag tror hette Matt eller Mark eller något.
Kvinnan nickade och log.
-Som Mick här sa heter jag Elisabeth Erdith men ni ska kalla mig Mrs. Erdith.
-Godermorgon. Sa någon tjej med svart hår.
-Idag ska ni dels in två och två. I paren ska ni komma på ett framträdande som ska visas upp om fyra veckor. Några jublade och några andra suckade.
-Eftersom jag vill att ni ska lära känna andra i klassen vill jag dela in er okej?
“Högljuda suckande och klagomål”.

Mrs. Erdith började mer att rabbla upp några namn som jag inte tänkte så mycket på för tillfället men när hon ropade upp mitt spändes min uppmärksamhet på vem som jag skulle få jobba med “Inte Liam eller någon från hans gäng” tänkte jag.
-Josephine Balliña och Niall Horan. Den blonda killen från Liams gäng tittade förvånat upp.
-Vänta vad sa du?
-Mr. Horan jag hörde att du var med i en olycka men din hjärna skadades väll inte. Du och Miss. Balliña, den brunhåriga flickan bakom dig, ska komma på ett musiknummer och framträda det om fyra veckor. Liam och dom andra började att skratta när Niall tittade upp på mig och sen snabbt vände tillbaka blicken.
Mrs. Erdith forsatte att läsa upp namn. Emma hamnade med en kille som hette Frank eller något. Jag lyssnade inte speciellt mycket.
-Då kan ni sätta er i era par och börja diskutera. Sa Elisbeth och log stolt.
-Emma du skulle bara våga att lämna mig. Jag spärrade ögonen i Emma som log och svarade.
-Förlåt Josephin man Frank är extremt söt. Hon blinkade till mig och hoppade ner ifrån bordet.
-Jaså så du är Josephine. Sade en röst framför mig. Det var Niall som hade vänt sig om och tittade på mig.
-Om du tänker också mobba mig kan du dra härifrån som fixar jag det här själv. Jag stirrade surt på Niall som såg förvirrad ut.
-Mobba dig? Varför skulle jag det?
-Well, dina så kallade kompisar ägnade hela gårdagen med att mobba mig.
-Men skit i dom. Dom går alltid på dom nya i klassen. Suckade Niall och skrattade.
-Inte på Emma i alla fall.
-Nej men hon är ju svensk.
-Och? Frågade jag lite spydigare än vad jag borde ha gjort.
-Vet inte men dom ger sig inte på svenskar. Svarade han enkelt och ryckte på axlarna.
-Aha… Men du tänker inte mobba mig eller?
-Nejdå, du verkar som en skön typ du. Skrattade Niall.
-Okej? Tack antar jag. Och stämde in i skrattet.

I was quit happy with this one, but it’s still my first one (:

Zayn has found himself at the bottom and need help up but he can’t do it on his own.

Coldplay - Fix you

——————

“When you try your best but you don’t succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can’t sleep
Stuck in reverse “

There I was again. The same place at the same time everyday. The only thing that changed was the cigarette I was smoking.
I don’t want this anymore, it just destroys me. But I need the thrill and the nicotine. The rush.
I just want this to stop but I can’t do it alone. I fell so alone.
Whatever I do to stop this, always I fall back.

“And the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste
could it be worse?”

I can’t hold it back anymore, all this emotions making me break and my tears won’t stop until I’ve ended this.
“I don’t want to lose the lads, for what? This? I don’t want to leave them earlier just because I’m weak.
I love them and I would do anything for the but for what cost if I can’t stop with this.”
The thought of losing my my beat mates made me tear up again.

“Lights will guide you home
and ignite your bones
And I will try to fix you “

-Zayn are you okey? As I turned around I saw Niall with a sad face.
-No, I’m not. Please help me. As I put down the cigarette and throw myself into the blonds arms.
-I promise to help you. I’ll always be here for you. I love you forever and I will never let you go. It was like a wiser but I heard him so clear.

“High up above or down below
when you’re too in love to let it go
but If you never try you’ll never know
Just what your worth “

For a second I felt like I was in heaven. That I could stand there forever just hear Nialls whispers in my ear. But of course I wasn’t in heaven. I was standing on a balcony with Niall crying my eyes out.
-I love you so mush. I promise to never let you go. I want you in my life.
-I love you too Zayn. He wiped away my tears with the arm of his shirt and gave me a quick peek om my blushed cheek.
“I love him so mush but am I worth him”?

“Lights will guide you home
and ignite your bones
And I will try to fix you “

-I will be here for you and help you. Never forget that. Every time you feel for taking a smoke can I take your mind of things. Just promise that you will let me help you.
I nodded into his neck.

“Tears streaming down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears streaming down your face and I “

I couldn’t stop crying. It was so hard for me to believe that things will be good again.
This time I’ll really have to try to stop. Now I have something to fight for. And I will learn things from this.
As the tears streamed down I felt small circles on my back.

“Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you”

Now I’ve found something that will help me back from this bark hole.
He will lead me into life again.
And he will hold me there forever.

Nästa del av Who will it be (:
Inte riktigt superbra men helt okej :s
-----------------------------
Dagen efter funderade jag på om jag skulle vara “sjuk” så jag slapp Liam och dom andra. Men såklart gick inte min mamma med på det och jag fick släpa mig upp ur sängen i alla fall.
Jag drog på mig enkla lite tighta svarta jeans och en blågrön rutig skjorta. Jag borstade håret och letade fram min gamla basker som jag satte på huvudet. Fast jag inte gillade smink så mycket satte jag lite maskara på ögonfransarna. “Känner mig nästan lite fin idag” skrattade jag för mig själv.
-Mamá, jag går nu. Ropade jag utifrån hallen innan jag tog min väska och tog mina nycklar ifrån en krok på väggen bredvig dörren.
-Bye. Ropade mamma innan dörren stängdes.
-Fuck, bussen. Jag drog upp mobilen och tittade på klockan. 07.55 visade klockan.
-Shit. Utbrast jag innan jag började springa emot busshållplatsen.
När jag kom fram till hållplatsen hade jag 2 minuter till godo. “Shit vad snabb man kan vara när det gäller” tänkte jag och log för mig själv.
Bussen kom, jag gick in och satte mig näst längst bak och drog upp hörlurarna och satte på musiken. “Frihet” tänkte jag.

Nialls’ POV:

-Ey, Nialler! Hördes en röst bakon Niall.
-Tja Harry. Hur gåre? Jag och killen med lockigt hår “brofistade” varandra.
-Jo man lever. Men hur äre själv hörde att du var med i en bilkrock. Hur fan lyckas man.
Jag var tvungen att skratta lite innan jag kunde svara.
-Du vet jag och min tur men det är så jävla skönt att komma ut. Höll på att bli tokig på sjukhuset. Vi båda skrattade och gick sedan bort till musiksalen där vår första lektion skulle hållas.

-Niall! Jag blev omringad av dom andra tre i vårat gäng så fort jag och Harry kom fram till musiken.
-Lever du? Skrattade Zayn och dunkade Niall i ryggen.
-Nja det är lite osäkert på den delen. Skrattade jag.
-Finns det några nya tjejer i år då? Frågade jag och spanade lite på klassen.
-Två tjejer. En nyinflyttad från Spanien, ganska konstig ni vet men hon har något speciellt över sig. Sen var det någon ifrån Sverige eller Norge eller något. Well ni vet därifrån norden. Men hon var ändå ganska söt. Blont hår och blå ögon. Skrattade Harry.

-Men det är ju dom som står där borta. Zayn pekade på Josephine och på en lite kortare tjej som stod bredvid och samtalade.
“Hon brunetten var ju ganska söt” Tänkte jag snabbt innan jag skakade av mig den tanken.

Prompt: Josephine har precis flyttat till England från Spanien och när hon börjar på en skola där så blir hon mobbad av dem populära killarna (Harry, Louis, Liam och Zayn). Men det finns en till som är populär och det är Niall. Han är väldigt speciell, han har nyss blivit utskriven från sjukhuset efter en bilolycka. I fanficen kommer han vara Josephines skyddsängel och han håller sin identitet hemlig att han sjunger i pojkbandet One Direction som Josephine gillar.
Fanficen är full av romans, vänskap och sanningen bakom mobbningen är att killarna gillar henne men kan inte uttrycka det rätt och det blir drama någonstans i berättelsen.

Huvudroll: Josephine
Vänner: Niall, Emma( en bästa vän som flyttar till England från Sverige ), Harry, Liam, Zayn, Louis(senare)
Romans: Louis och Niall (först Louis men det tar slut eftersom hon har mest känslor för Niall)

Josephine POV:

Jag gick ensam genom korridoren med hörlurarna runt huvudet med musik dunkande.
-Ursäkta? Hördes en dov röst bakom musiken.
-Vad? Jag tog av mig hörlurarna och vände mig emot rösten.
Där stod en kvinna i 40 årsåldern kunde jag gissa på. En röd blus instoppad i en brun kjol och håret satt i en sträv toffs bak på huvudet.
-Är du möjligen Josephine Balliña, nyinflyttad ifrån Spanien.
-Ja? Jag nickade och tittade förvånat på kvinnan.
-Åh så bra. Jag heter Marie Jasson och är rektor här. Om du är så snäll och följer med kan jag visa dig till ditt klassrum. Innan hon vände sig om för att gå vidare gav hon mig ett stort leende som avslöjade blanka vita tänder.
Jag följde efter Marie och tittade stumt ner i marken och tänkte “Nu gäller det, ska träffa min klass, gaah jag kommer göra bort mig.. Fuuuu”
-Josephine, här är ditt klassrum, här är ditt schema. Det är bara att knacka och gå in. Hon log och lämnade mig ensam.
-Skärp dig du klarar det. Du har gjort det här tidigare, du kommer inte att dö. Intalade jag mig själv innan jag knackade på dörren.
-Ja? Hördes en hög mansröst från andra sidan av dörren.
Så jag öppnade dörren och gick in. När jag gick fram till mannen som stod längst fram i rummet skulle min klantighet slå till och jag snubblade till men fick snabbt tillbaka ballansen. Längre bak i rummet hördes skratt och jag kände hur jag började rodna.
-Tyst med dig Mailk. Röt mannen till och stirrade argt på den brunhåriga längst bak i rummet.
-Och du är? Mannen tittade på mig och log.
-Josephine Balliña, nyinflyttad ifrån Spanien. Jag räckte fram en lapp till mannen som tog emot den.
-Jaha, så du ska börja den här klassen du? Ja men då kan jag väl ta och presentera mig som James Klich. Jag ska vara dig föreståndare dom här två underbara åren. Du kan sätta dig bredvid Liam eftersom Niall inte kommit tillbaka än. Liam räcker du upp handen på Josephine ser vem du är.
En brunhårig kille med hasselbruna ögon tittade upp ur sin bok och lyfte sakta på handen.
Jag nickade och gick iväg för att slå mig ner bredvid killen som hette Liam.
-Om du rör honom kommer vi slå ner dig. Hördes en dov röst ifrån den brunhåriga killen som hade skrattat tidigare.
Först förstod jag inte att han pratade om mig men sen när han spände sina mörkbruna ögon i mina hasselbruna förstod jag presic.
-Hej. Log jag.
-Hej. Svarade han spydigt.
“Oh great, första lektionen och folk hatar mig redan”, tänkte jag.
Lektionen gick och jag blev allt tröttare och tröttare av Liam ständiga pratande med killen som kallades för Mailk. tja i alla fall hade det som efternamn.

Lektionen tog slut och klassrummet tömdes på elever och läraren.
Resten av dan fick jag “onda” blickar av Liam , Malik och två andra killar. Den ena men lockigt brunt hår och gröna ögon och en annan kille. Han hade kort brunt hår och djupa blågröna ögon. Han var även lång och small. Han var vacker.